Socialismo Para Todos

Venezuela modernare än Sverige

2007-08-20T14:08:00.000+02:00

De senaste veckornas intensiva mediala attacker mot Venezuelas regering i allmänhet och president Chavez i synnerhet har egentligen bara varit fortsättningen på en illa dold hatkampanj som tog sin början den dag Chavez presenterade sina ambitioner att förändra landet i grunden.

Men ofta är attackerna så absurda att det bara måste vederläggas i någon form. Den 15 augusti presenterade Chavez sina planer på att driva på för förändringar av den venezuelanska konstitutionen. Den nuvarande versionen presenterades och impleterades efter extensiv debatt och godkännande genom folkomröstning 1999-2000.

De reformer av den nuvarande - på många sätt otroligt demokratiskt radikala - konstitutionen som Chavez föreslår är många och en del är väldigt intressanta. I västmedia hör vi mest talas om en paragraf som föreslås. Det handlar om paragraf 203 som skulle innebära obegränsade antal omval till presidentposten. Det klagas högt om att detta skulle göra Chavez till diktator en gång för alla.

Från fiktion till fakta, alltså. Det talas mindre om att länder så som Frankrike, Australien,l Tyskland och England har konstitioner som också tillåter obegränsade antal omval. Hm. Kanske är dessa länder också nysovjetiska diktaturer? Ja, tillämpar man medias logik vad gäller fallet Venezuela är det ju så illa. Tillämpar man hederligt förnuft - ÄR DE DET INTE OCH INTE SÅ HELLER VENEZUELA. För när allt kommer omkring missar såväl den USA-stödda oppositionen i Venezuala som den mediala dessinformationskampanjen vässentliga fakta - utöver ovan nämnda fakta. Det vässentliga är ju att det handlat väldigt lite om diktatur i Venezuela de senaste åren och väldigt mycket om en demokratisk revolution av historiska proportioner. Till att börja med har analfabetismen i landet utrotats på mycket kort tid under början av 2000-talet. Hela befolkningen har numera tillgång till gratis uitbildning upp till universitetsnivå, kostnadsfri hälsovård och kraftigt subventionerade baslivsmedel. DETTA HAR INGET MED DEMOKRATI ATT GÖRA - kommer vissa av er att säga. Men mina vänner. DET HAR ALLT ATT GÖRA MED DEMORATI. Den som inte kan läsa och inte har mat för dagen deltar sällan i det demokratiska livet. Dessa rermer har samverkat med andra demokratifrämjande åtgärder under revolutionen och detta tar sig mycket konkreta uttryck inte minst genom att röstdeltagandet ökar val för val [Chavez ökar sina siffror för varje val också). Inga internationella observatörer har heller haft att anmärka på valprocessen [däribland den erkända carter-ledda institutet).

Men sist och verkligen inte minst pudelns kärna. De ändringar i konstitutionen som Chavez lagt fram som FÖRSLAG. Kommer inte att implementeras förrän de ställts inför en folkomröstning precis så som den nuvarande konstitutionen gjorde 1999. DIKTATUR HAR INFÖRTS GENOM DEMOKRATISKA VAL - DET HAR HÄNT INTE MINST I NAZI-TYSKALND - skriks det från högerposition. Visst stämmer det. Men i fallet Venezuela är läget väsensskilt. För det talas tystare om att konstitutionen sedan 1999 inehåller en paragraf som säger att om 20 procent av den röstberättigade befolkningen skriver under för att återkalla sittande president ställs frågan inför folkomröstning. Ok. När som helst under sittande presidents ämbetsperiod kan folket om så det önskar återkalla presidentens mandat. Det är ju modernare och demokratiskt mer radikalt än de flesta länders konstitutioner. Vi kan t.ex. tyvär inte återkalla Fredde - även om han uppenbarligen skulle torska fett tillsammans med sin allians om det vore val idag. Denna paragraf kommer inte att försvinna även om det nya förslaget till konstitution går igenom - I EN FOLKOMRÖSTNING.

Ok. Gott så. Men ytterligare en paragraf i konstitutionsförslaget är om 6 timmars arbetsdag. På detta sätt och på många andra sätt är därmed den venezuelanska nuvarande konstitutionen liksom förslaget till ny konstitution långt mer demokratiskt radikala och modernare än t.ex. den svenska.

Sicko

2007-08-13T11:14:00.001+02:00

För er som inte redan upptäckt det för länge sedan är Michael Moores nya flick kanske hans bästa hitills. Den heter Sicko och handlar om det amerikanska sjukvårdssystemet med allt vad privata sjukhus och privata sjukvårdsförsäkringar ställer till med. Ta och se den så snart ni har tillfälle! Än så länge får vi svenskar dock förlita oss till DC eller nedladdningsprogrammet of choice.

Luleåmusik

2007-07-23T10:07:00.001+02:00

2007-07-23T10:05:00.000+02:00

Grattis Brorsan!

2007-07-22T20:42:00.000+02:00

Söndra och härska

2007-07-21T12:02:00.000+02:00

Israel frigav igår 250 palestinska fångar, huvudsakligen Fatah-milis. Det är glädjande i sig att palestinska fångar släpps ur ockupationsmaktens fängelser - även om de kvarvarande kan räknas i tiotusental. Men ingen händelse är isolerad och inget sker av välvilja eller slump i denna kontext. Det är övertydligt att den israeliska strategin är att hålla båda sidorna i de palestinska inbördes striderna - Hamas och Fatah - flytande. Är det för att garantera stabilitet, demokrati eller något annat önskvärt som Israel följer denna väg? Nej. Det handlar om att få det palestinska territoriet och det palestinska samhället - såväl Gaza som Västbanken - att sakteligen förblöda i ett inbördeskrig vars slut inte kan vara något annat än slutet på drömmen om ett fritt Palestina. Det är målet som ligger bakom gårdagens fångsläpp.

Venezuelacirkel i höst?

2007-07-18T09:51:00.000+02:00

Sugen på att lära dig mer om Venezuela? Vilket tillfälle är bättre att göra det på än tillsammans med andra intresserade i en ABF-cirkel. Den 13 septmeber kör cirkeln "Vad händer i Venezuela?" igång på ABF huset, Kronan i Luleå. Läsa mer om cirkeln samt anmäla sig till densamma gör man bäst här.

Cirkeln avslutas med en resa till Venezuela i december. Anmäl dig idag!

Nostalgins Kuba 05 inför Kuba 07

2007-07-16T12:28:00.001+02:00

Det vi alla viste

2007-07-16T10:45:00.000+02:00

Det vi alla viste och fått bekräftat gågn på gång har än en gång fått relativt stort utrymme i det dagliga mediebruset. Naturligtvis syftar jag på The Nations enorma sammanställning av personliga vittnesmål från ockupationens Irak.

Det intressanta med just denna skildring av otaliga absurda och ofattbara kränkningar av det irakiska folkets mänskliga rättigheter är kanske just det att det är 50 amerikanska Irak-veteraner från olika håll i USA som intervjuats och fått utgöra grunden för sammanställningen.

I sammaställningen träder namngivna amerikanska nuvarande eller före detta Irak-soldater fram och vittnar om regelbundna och rutinmässiga övergrepp som nästan aldrig leder till vidare undersökningar - där förövarna så gott som alltid går fria.

I rapporten berättar amerikanska soldater bl.a. om hur andra soldater skändat och hånat döda irakier, våldtagit och mördat, skjutit urskiljningslöst på civila - även barn - i ett fall en tvåårig flicka.

Här ett utdrag ur artikeln...

I'll tell you the point where I really turned," said Spc. Michael Harmon, 24, a medic from Brooklyn. He served a thirteen-month tour beginning in April 2003 with the 167th Armor Regiment, Fourth Infantry Division, in Al-Rashidiya, a small town near Baghdad. "I go out to the scene and [there was] this little, you know, pudgy little 2-year-old child with the cute little pudgy legs, and I look and she has a bullet through her leg.... An IED [improvised explosive device] went off, the gun-happy soldiers just started shooting anywhere and the baby got hit. And this baby looked at me, wasn't crying, wasn't anything, it just looked at me like--I know she couldn't speak. It might sound crazy, but she was like asking me why. You know, Why do I have a bullet in my leg?... I was just like, This is--this is it. This is ridiculous.

och vidare...

We heard a few reports, in one case corroborated by photographs, that some soldiers had so lost their moral compass that they'd mocked or desecrated Iraqi corpses. One photo, among dozens turned over to The Nation during the investigation, shows an American soldier acting as if he is about to eat the spilled brains of a dead Iraqi man with his brown plastic Army-issue spoon. "Take a picture of me and this motherfucker," a soldier who had been in Sergeant Mejía's squad said as he put his arm around the corpse. Sergeant Mejía recalls that the shroud covering the body fell away, revealing that the young man was wearing only his pants. There was a bullet hole in his chest.

Som sagt. Det är inget medvetna vänstermänniskor inte tidigare känt till. Men förhoppningsvis kan The Nations rapport - som fått en del uppmärksamhet i västmedia - ytterligare hjälpa till att få upp ögonen hos människor runt om i världen och i längden omöjliggöra fortsatt kolonialisation och utplundring av Irak.

Pirat/Vikingresa 2007

2007-07-09T11:19:00.000+02:00

Daliga prognoser

2007-07-04T22:01:00.001+02:00

Ska man tro SMHI [och det ska man inte enligt några balongflygare som störtade i Sthlm i början av juni] så blir det dåligt väder på lördag och söndag. Det kan ju gå för sig en normal helg. Men inte helgen för piratresan 2007. Det är inget annat än KATASTROF. Oj vad arg jag blir. Ojojoj. Vad är väl lite regn för ett gäng pirater kanske ni frågar er? Hm. Ja, vi kanske är i-landspirater i alla fall när allt kommer omkring.

Hur som haver blir det en piratresa i år. Blir det inte nu till helgen blir det snart.

Yo ho and a bottle of rum.

På väg igen

2007-05-31T14:01:00.000+02:00

Imorgon kväll åker jag ner till Stockholm och är borta strax över två veckor. Med största sannolikhet kommer detta att innebära sporadisk eller obefintlig uppdatering av denna blogg under perioden fram till 18 juni. Men vem ids läsa bloggar när det är sommar och fint väder ute i alla fall?

Vi hörs igen om ett par veckor!

Fidel skarpare än någonsin

2007-05-28T11:41:00.000+02:00

Gamle Fidel verkar vara starkare i vettet än någonsin. Med jämna mellanrum dyker olika texter med hans underskrift upp på granma.cu. De flesta är riktigt bra läsning. Men man kan inte låta bli att undra; är det verkligen Fidel själv som håller i pennan eller trycker på tangentbordet? Ärligt talat så skiter jag i vilket. Bra läsning är bra läsning.

Tillbaka i Luleå

2007-05-27T23:05:00.000+02:00

Så var det söndag kväll och man är tillbaka i Luleå efter en snabb visit i Gävle. Kursen gick bra tycker jag. Det kom lite kamrater från såväl distriktsstyrelsen som klubbstyrelser från några av distriktets klubbar. Trots lite ändringar i sista minuten kring vilka pass jag och Nooshi skulle ta flöt det på ganska bra måste jag säga. Bäst var nog att vi kunde ta en riktigt bra ekonomisk kurs som N.D. höll i. Hon är grymt skarp bl.a. på det ekonomiska området. Jag fick i alla fall uppfattningen av att det var uppskattat bland deltagarna och att den allmänna stämningen var pepp inför sommarens verksamhet. Nu närmast ska distriktet i Gävle ordna en fet manifestation på 6 juni för att visa att nationaldagen inte tillhör rasisterna. Det blir lite som en kick-off för deras antirasistiska kampanj.

Iväg igen

2007-05-25T11:43:00.001+02:00

Jag reser ganska mycket. Det är för det mesta väldigt roligt. Ikväll bär det av till fadderdistriktet Gävleborg och Gävle för medverkan vid en en-dagskurs på lördag. Jag ska tillsammans med förbundskassör Nooshi Dagostar snacka lite om distriksstyrelsen roll, ekonomi, vår kampanj - Stoppa Rasismen - och köra lite mediaträning. Det ska bli skoj att åka ner och hänga lite med fadderdistriktet igen. Det är det alltid. Hoppas också att de får en bra kurs på lördag så att ny DS kan få lite pepp inför sommarens arbete.

Det enda som inte är så pepp är två raka nätter på tåget. Men som sagt. Det är det värt.

Vuxenpoäng - fast ändå inte

2007-05-24T20:39:00.000+02:00

Var idag och försökte tillsammans med min polare Wille återuppleva våra gamla skate-takter. Det gjorde för det mesta ganska ont - och det gör det fortfarande ett par timmar senare. Men det är inte mycket som går upp mot att dricka varma 3.5:or och nöta 50-50 grinds och axle-stalls i verten under solen. Men som sagt. Man klarar helt enkelt inte av det på samma sätt som för sex, sju år sedan. Det känns som det har blivit lite längre till marken och lederna har nog blivit lite stelare. Eller så är det bara vi som har blivit slöa, lönnfeta, fega posers. I vilket fall var det roligt och nostalgivärdet var stort. Mer skatande gamlingar!

Umeå tur och retur

2007-05-24T10:36:00.000+02:00

Var nere i södra Sverige igår, till Umeå fram och tillbaka, för att prata lite kille och feminist. De hade någon form av "demokratidag" på en av gymnasieskolorna. Samtidigt som Ida Sköld höll feministiskt självförsvar var det tänkt att jag som brukligt skulle snacka lite med killarna om feminism och vad det innebär att vara kille och feminist. Det enda problemet var att det kom typ 7 tjejer och 2 killar. Detta var i sig lite intressant då det på anmälningsblanketterna hade stått något i stil med "Kille och Feminist - bara för killar!". Men, det var ju roligt att det fanns ett intresse i alla fall, även om jag kanske helre hade sett att tjejerna gick på självförsvaret istället. Kul i alla fall att det kom folk till passet trots att det var hur bra väder som helst och bara någon vecka kvar av skolan.

Det dryga i sammanhanget var att sitta på bussen sammantaget åtta timmar på en sån fin försommardag. Men det var det värt.

Katten Felix

2007-05-22T22:50:00.000+02:00

Vart tog vintern vägen?

2007-05-22T22:47:00.000+02:00

Mer bilder från rikstinget

2007-05-22T22:18:00.001+02:00

Delar av mitt fadderdistrikts distriktsstyrelse. Som sagt. Här fick Rafael också vara med på ett hörn. Den beryktade "Norrlandsbussen" [Finskreggad] Folkets Hus i Herräng goes communist. Folk anländer. Nooshi D. tar det chill mellan förhandlingarna.

Såhär fint var det 20 meter från plenasalen.

Petter kastar färg, eller något i den stilen.

Som sagt....

Ännu mera färg.

Det bästa distriktet, efter Norrbotten förståss, Gävleborg.

Peepsen chillar utanför på gräsmattan mellan debatterna.

Erik äter potatissallad och ser lite ut som Jesus samtidigt.

Anna Herdy softar.

Micke Esberg tar det chill.

Lena skrattar [tror jag].

Så här såg dansbanan på folkan ut.

Sofi Laestander säger något roligt till Erik.

Petter domderar.

Såhär fint var det vid presidiet i plenasalen.

Johanna har koll på läget.

BD sitter här.

Salen där shitten gick ner.

Hemma igen efter lyckat riksting

2007-05-21T15:16:00.000+02:00

Efter en sisådär tolv tolv, tretton timmar på norrlandsbussen på väg hem till Luleå efter rikstinget i Herräng och lite kompletterande sömn sitter jag hemma och försöker samla tankarna efter en intensiv vecka.

Rikstinget satte igång på torsdag eftermiddag och avslutades på söndag kring lunchtid. Två viktiga dokument debatterades och antogs av kamrater från hela landet - dokumenten i fråga var dels ett antirastiskt program och dels ett utbildningspolitiskt program. Debatterna i plena höll hög nivå och kvalitet. Paralellt med själva rikstinget hölls en kampanjupptakt för Ung Vänsters nya antirasistiska kampanj där vi ska rivstarta i kampen mot den förbruning som det svenska samhället går igenom med allt från framgångar för SD till Folkpartiets krav på språktest och SÄPO i skolan. Deltagarna på kampanjupptakten verkade mycket nöjda och peppade på att starta kampanjarbetet.

Stämningen på rikstinget var det bästa jag upplevt i liknande sammanhang med förbundet på ganska många år. Mycket hade säkerligen att göra med det piktoreska läget i det extremt lilla samhället - Herräng. Solen sken de flesta dagar och mellan debatterna i plena satt ombuden och solade sig i gräset utanför Folkets Hus eller deltog i fotbollstuneringen - som förbundsstyrelsens lag "FS-Kickers" för övrigt vann med endast ett insläppt mål under hela turneringen.

Överlag är jag mycket nöjd med utgången av rikstinget 2007, inte minst politiskt. Ung Vänster är ett förbund på frammarch mot den högerextrema samhällsutvecklingen och den borgerliga överklassregeringen. Jag återkommer med lite mer bilder från rikstinget snart.

Iväg till rikstinget

2007-05-16T13:06:00.000+02:00

Sitter på förbundscentralen i på Kungsholmen. Vi har nyss varit ute och kört lite. Hämtat släp i Rinkeby och lite extra bänkar på Östermalm. Nu ska vi bara packa ihop det sista och så bränner vi iväg till Herräng utanför Norrtälje [hade du inte heller hört talas om det stället innan? Vilket sammanträffande...] där Ung Vänster håller riksting med start imorgon - torsdag. Det som ska behandlas är ett antirasitiskt- och ett utbildningspolitiskt program. Hoppas och tror att debatterna blir bra och konstruktiva som de brukar. Hoppas också att det blir nice väder [lika nice som det är i Sthlm just nu] för vi håller till nära en badstrand och lite sånt. Det ska nog bli riktigt roligt. Här nedan bjussar jag på en ganska snygg bild på Herräng. Ha det gött allihopa så hörs vi igen nästa vecka!

Glest i leden

2007-05-03T09:49:00.000+02:00

Har varit en ganska händelsefattig vecka. Natten mellan den 30:e april och 1:a maj jobbade jag natt så man var så där lagomt sliten till firandet dagen efter. Jag tror inte jag gått i ett mindre demonstrationståg någonsin. Jag har deltagit i mindre manifestationer på 1:a maj, t.ex. i Haparanda och Kalix, men att gå 25 pers i ett demonstrationståg känns bara konstigt. När inte ens halva fullmäktigegruppen kommer och är med på första maj känns det minst sagt märkligt. Det är svårt att bli en massrörelse om det inte ens går att mobilisera de egna parlamentarikerna till annat än fullmäktigesammanträden. Jag har aldrig någonsing varit den som tyckt att det är en bra grej när partiföreningar på olika håll pratar om att ställa in tågen på första maj. Men när jag gick där i tisdags tillsammans med 25 tappra kamrater kändes den tanken inte långt borta. Det finns trots allt en smärtgräns och jag undrar om inte den var nådd och passerad. Det finns en gräns för när en demonstration upphör att vara produktiv och övergår till att vara kontraproduktiv. Någon styrkemanifestation var det inte tal om.

Men det är lätt att klaga och det är för det mesta kontraproduktivt. Det är inte så konstigt att det blev som det blev med första maj i år. Förberedelserna var, förutom ett par tappra själar som var ute en kväll förra veckan och klistade på elskåp, i princip obefintliga. Det har jag inte minst mig själv att skylla för. Men som student med nästan tre inkomstfria månader framöver har det varit livsnödvändigt att jobba mycket den senaste tiden. Men nästa år får det inte ske igen. Jag hoppas verkligen att det som var i tisdags var ett lågvattenmärke. Det positiva med lågvattenmärken är ju att de innebär punkten ifrån vilken nivån stiger åter.

Svammel och allmänt bullcrap om RCTV

2007-04-26T10:45:00.000+02:00

Att media förvränger och ljuger om Venezuela är något vi fått vänja oss vid de senaste åren. Men den senaste tidens skitsnack om den privata TV-kanalen RCTV i Venezuela tar priset.

Föreställ er själva följande scenario. Året är 2002, valet har precis gått av stapeln. Socialdemokratin sitter vid makten tillsammans med stödpartierna (v) och mp. Basen för svenskt näringsliv, Urban Bäckström, tillsammans med några korrupta facktoppar och delar av militären tillsammans med representatner för de politiska partierna moderaterna och Folkpartiet stormar Rosenbad och flyger Göran Persson till ett halvhemligt militärfängelse på, säg Gottland.

Bäckström går ut i TV och i Radio för att deklarera att allt är som det ska, Göran har avgått och Sveriges grundlag har upphört att gälla. Ok. Du försöker få alternativ information. De stora privata TV-kanalerna typ 3:an och 5:an visar tecknade filmer varvade med propaganda från militärjuntan som tagit över landet med våld. Naturligtvis tycker du och de flesta andra svenskar att demokratin och grundlagen är viktiga saker att försvara. Du och en majoritet av dina landsmän tycker inte att det är så göttigt att Sverige över natten förvandlats till en militärdiktatur. Så. Du och miljoner andra strömmar ut på gatorna över hela landet. Folkmassorna i Stockholm väller fram genom gatorna mot Riksagshuset där kuppgeneralerna förskansat sig. Efter ett antal timmar har folket störtat militärjuntan och fört Göran tillbaka till makten. Allt gott? Eller...

Företäll er nu de logiska efterverkningarna till detta scenario i en rättstat som den svenska (eller Venezuelas för den delen). Förmodligen hade vi väntat oss någon form av rättslig åtgärd mot privata TV-kanaler som öppet deltagit i och understött en militärkupp mot den folkvalda regeringen och verkligen någon form av åtgärd mot de individer som genomfört kuppen. Ok. Beskrivningen ovan är precis vad som skedde i Venezuela under kuppen 2002. Den privata TV-kanalen RCTV deltog öppet i kuppen genom att sända kuppgeneralernas propaganda och stänga ute alternativ information genom att mellan varven endast sända olika tecknade serier mitt under kuppen.

Vad hände med RCTV efter kuppen slagits ner av folket? INGET. Vad hände med de individer som deltog i kuppen? INGET. Hm. Jag vet inte vad ni säger men min spontana känsla är att det i en diktatur, som världens samlade mediakår vill få oss att se Venezuela, förmodligen skulle hänt något med kuppmakarna. Åtminstonde några år i ett mer eller mindre otrevligt fängelse eller så. Skedde något av detta i Venezuela efter kuppen? Nepp. Jag kan garantera att så inte hade varit fallet i Sverige om motsvarande scenario hade utspelat sig. Fundera på det själva och dra era egna slutsatser. Kan man anklaga regeringen i Venezuela för något efter kuppen är det i sanningens namn slapphänthet gentemot de krafter som låg bakom kuppen, där inräknad de privata TV-kanalerna.

Efter kuppen fortsätter 3:an och 5:an att sända blatant propaganda från de grupper och partier som stod bakom den misslyckade kuppen. Upprepade, dagliga, attacker mot den folkvalda regeringen fortsätter. Detta inbegriper rutinmässiga attacker mot Göran och andra representanter för regeringen som långt går över gränsen för förtalslagstiftningen.

Nu, åratal efter kuppen har regeringen beslutat att inte förlänga RCTV´s sändningstillstånd. Detta har rönt enormt ramaskri från världens samlade mediakår, inklusive den svenska. Det ses allmänt som ett steg mot ett auktoritärt samhälle - till och med ytterligare ett "bevis" för att Venezuela håller på att bli en kommunistisk diktatur.

De flesta rättstater i världen har stark lagstiftning som skyddar yttrandefriheten. Det har Venezuela. De flesta rättstater, Venezuela inräknat, har ganska tydliga riktlinjer om vad som är ok och inte ok att göra som TV eller Raiokanal verksam i landet. Detta vet vi inte minst i Sverige då kanaler som 3:an och 5:an sänder från utlandet för att så att säga lagligt bryta mot svenska sändningsregler och föreskrifter. Den demokratiska aspekten av detta kan ju verkligen diskuteras. Men även i Venezuela har man alltså regler för vad som är ok och inte. Jag kan lova att hade RCTV varit en svensk TV-kanal och gjort motsvarande hade kanalens sändningstillstånd inte förlängts lika länge som den gjort i Venezuela.

Så. Vad kan vi konstatera? Att Venezuela håller på att bli en diktatur? Njae. Venezuela var en diktatur under loppet av timmar 2002, det projektet misslyckades. Folket visade då just att de inte vill ha en diktatur. Venezuelas folk valde folkstyre, demokrati och socialism. Venezuelas regering valde att göra det som vilken annan rättstat hade gjort för länge sedan i sitt beslut att inte förlänga RCTV:s sändningstillstånd.

Venezuela-resan bokad och klar

2007-04-25T10:29:00.000+02:00

Igår bokade jag biljett till Venezuela i december. Jag är så sjukt peppad på att få återse detta land, och även om det är ett tag kvar fram till december -07 känns det nästan som om jag börjar få lite resfeber redan. Det är så mycket jag vill hinna med att se och göra tillsammans med den grupp på lite drygt tio pers som kommer att åka ner tillsammans. Redan efter sommaren drar vi igång en studiecirkel på Venezuela som jag kommer att hålla i. Den är naturligtvis öppen för alla som har intresse, även om man inte planerar att haka på själva resan. Det ska bli så sjukt roligt. Jag vill bara skippa hela sommaren och halva hösten så jag kan sätta mig på planet till Kuba i Oktober och veta att jag har en fullspäckad Latinamerika höst och vinter framför mig.

Lite bilder från VE sommaren 2005...

Filmtips

2007-04-24T11:41:00.000+02:00

Jag tankade ner och såg Death of a President igår kväll. Ganska bra film faktiskt. Handlingen är upplagd som en fiktiv dokumentär som utspelar sig framåt hösten 2007. Vid ett tal i Chicago med udden riktad mot regimen i Nordkorea blir den amerikanska presidenten George Walker Bush Jr. skjuten och jakten på förövaren kan sätta igång.

Naturligtvis får presidentmordet en massa konsekvenser. Utpekad och oskyldigt dömd för dådet blir en syrier sedan länge bosatt i USA. Genast sätts Syrien under en massa diplomatisk press från USA och hotas till och med av väpnad vedergällning. Naturligtvis ett tänkbart men likafullt absurt scenario där man inte kan låta bli att låta tankarna vandra tillbaka till anfallet mot Afghanistan 2001.

Den amerikanska högern under tillträdde president Dick Cheney lyckas också driva igenom US Patriot 3, en uppföljare till de fascistoida lagpaketen US Patriot 1 och 2.

Filmen är helt enkelt en skrämmande trovärig dokumentation av hur nationella tragedier i USA används för att dra åt tummskruvarna på de medborgerliga fri och rättigheterna - en repression som naturligtvis drabbar utsatta minoritetsgrupper först.

Se den helt enkelt.

Sevärd flash-film

2007-04-20T17:17:00.000+02:00

Check this out.

Hejbaberiba i USA:s rättssystem

2007-04-20T16:48:00.000+02:00

Då var det klart för den här gången. Den ökände terroristen Posada Carriles - som jag skrivit om nyligen på den här bloggen - har förstts på fri fot av amerikanska myndigheter. Som en fri man kan han nu återvända till sina exilkubanska vapenbröder i Miami.

Jag väntar på någon slags respons från västvärlden. Kan inte Bildt skicka ett dissigt mail till Condoleezza Rice eller något i den stilen för att stilsamt fråga hur det kommer sig att en man med minst 73 oskyldiga liv på sitt samvete går fri i en så kallad rättstat. Kan inte någon höja rösten och ställa frågan hur detta kan tillåtas ske samtidigt som fem kubanska agenter sedan 1998 sitter inspärrade och incognito i olika högsäkerhetsfängelser runt om i USA.

De fems brott var att infiltrera exilkubanska terroristceller i Miami för att sedan presentera bevisen för förestående terrorattacker mot Kuba och kubanska intressen för amerikanska myndigheter. För detta fängslades de i "demokratin" USA.

Ledsamt nog tror jag inte att några sådana frågor kommer att väckas av världssamfundet och allra minst från mini imperialisten Bildt. Därför är det så mycket viktigare att vi är många på gräsrotsnivå som ifrågasätter det skedda och skapar debatt.

Ett sjukt samhälle

2007-04-19T10:59:00.000+02:00

Nu har det gått ett ett par dagar sedan en ung man bestämde sig för att ta med sig två halvautomatiska handeldvapen till det universitet där han pluggade och ända livet för 32 andra studenter. Det har gått ett par dagar nu och jag känner mig faktiskt manad att kommentera det på något sätt.

Naturligtvis är det en oerhörd tragedi på alla tänkbara sätt. Det är en tragedi för den unga mannen, för hans familj, för de skadade, avlidna och för deras familjer. Men jag kan ändå på något sätt inte undgå att reagera över de proportioner som en sådan här sak får när det sker just i USA.

Det är ju för de flesta inget som man reagerar över att det förhåller sig på det här sättet. Det har blivit så pass naturligt att vi inte ens reagerar över det längre. Tänk er själva. I något avlägset land med ett språk som vi inte förstår och där invånarna har en annan hudfärg än vi själva sker en oerhörd massaker på civila, har vi "tur" kommer händelsen att hedras med två eller tre meningar i en TT notis på utrikessidan. Kom igen nu för fan, sånt händer var eviga dag någonsatns i världen och i mångdubbelt större proportioner än det som skedde i Virginia i måndags.

Missförstå mig inte. Jag tycker att det är oerhört dumt och felaktigt att rangordna tragedier. En hemsk tragedi är en tragedi och man kan inte jämföra dem sinsemellan med andra hemska händelser. Det som hänt är hemskt, det har skapat oerhört mycket lidande för väldigt många människor. Låt det vara vad det är.

MEN. Det jag har svårt med är just den broderskap eller känsla av själslig sammhörighet som den svenska median och många svenskar verkar känna med USA. Jag frågar mig också stillsamt om reaktionerna hade varit desamma om skolskjutningen hade skett säg i Compton eller någon annan icke vit-medel till överklasstad i USA. Hade reaktionerna varit desamma? Jag tror tyvärr inte det.

Jag tillhör en av dem som vägrade att delta i skolans obligatoriska tysta minuter efter den 11 september 2001. Inte för att disrespektera offren eller deras familjer och inte för att jag inte ansåg att det var en monumental tragedi. Jag vägrade att delta för att själva deltagandet och hållandet av de tysta minutrarna säger en sak och säger det tydligt. Vita offer från västvärlden är mer värda än alla andra.

Om vi lämnar allt det där åt sidan och diskuterar andra aspekter av det skedda. Det säger en hel del om hur vridet det poltiska klimatet är i USA när det i en delstat där minderåriga kan köpa och äga tunga vapen sker en vidrig skolmassaker, genomförd av en person som trots att han nyligen lagts in på psyk-klinik utan frågor fick köpa ett grovkalibrigt vapen, egentligen inte höjs några större krav på en annan lagstiftning. Visst har det skedda öppnat för viss debatt i USA men ingen av de större presidentkandidaterna inför nästa val har vågat öppen och kraftfull agitation mot den nuvarande vapenlagstiftningen. Inte ens den annars relativt liberale demokraten Obama. Det är helt enkelt en för stor politisk risk att stångas mot den konservativa opinionen och härförarna inom NRA.

Det är ett tragtiskt faktum. Men så länge inga monumentala omvälvningar sker i det amerikanska samhället kommer liknande och värre händelser att inträffa gång på gång på gång.

USA fortsätter dalta med Posada

2007-04-08T14:50:00.000+02:00

USA fortsätter dalta med en av de utan tvekan värsta terroristerna på det västra halvklotet, Luis Posada Carriles. Posada är begärd utlämnad från USA av Kuba och Venezuela efter en rad brott. Posada är kanske mest känd för att som tidigare CIA-anställd he legat bakom sprängningen av ett Air Cubana-plan 1976 med 73 dödsoffer som följd. Posada misstänks även ha legat bakom flera misslyckade mordkomplotter mot Fidel Castro.

Den senaste tiden har Posada suttit häktad i USA efter att ha försökt ta sig in i landet illegalt. Men hela tiden har den starka exilkubanska miami-lobbyn hållt sin hjälte om ryggen och löpt sin inflytelsemässiga lina ut i försöken att pressa amerikanska myndigheter att släppa terroristen. Nu ser det ut som om miamimaffians ansträngningar kommer att bära frukt. För det första vägrar Bush-administrationen fortfarande i sten att utreda Posadas terroristbrott i domstol eller annars och nu senast har en domare i El Paso, Texas beviljat Posada frihet mot borgen.

Det kan mycket väl ses som en aning märkligt att USA, det ledande landet i det självproklamerade kriget mot terrorism, väljer att dalta med en av världens värsta terrorister. Men så blåögd kan nog ingen vara.

Sevärd flash-film om Pentagon attacken 11/9 2001

2007-04-02T18:39:00.000+02:00

Klicka här.

Ung Vänster Norrbotten mot rasism

2007-03-31T17:07:00.000+02:00

Idag, lördag, höll Ung Vänster Norrbotten ett torgmöte i centrala Luelå mot rasism och främlingsfientlighet för att protestera mot och väcka uppmärksamhet kring organiserade rasististiska partiers stora framgångar i Sverige och i Europa de senaste åren.

Första talet hölls av distriktsordförande Sofi Laestander som talade om hur etablerade partier i Sverige bjudit in rasisterna i det politiska finrummet och på många sätt tagit över en stor del av deras krav och problemformuleringar. Nästa talare var Conie Ronsten från Ung Vänster Norrbottens distriktsstyrelse [bilden] som bl.a. talade om hur så kallade rumsrena partier så som folkpartiet lyfter förslag som att förbjuda andra språk än svenska i skolan samtidigt som man säger sig vilja utöka satsningarna på utbildning i "lönsamma språk" d.v.s. engelska och liknande. Sista talare var jag då, Barry Cogburn och jag talade främst om den högerextrema utvecklingen så som den ter sig på internationell europeisk nivå.

I det stora hela var det en mycket lyckad aktion med bra mediabevakning och mycket folk i rörelse på stan, trots att det var lite kallare än det varit tidigare under veckan. Förhoppningsvis kan det bli en bra start för det antirasistiska arbetet här i Norbotten.

Så var det torsdag igen

2007-03-29T16:15:00.000+02:00

Igår kväll hade Latinamerikakommittén i Luleå årsmöte. En ny styrelse valdes. Det innebar i och för sig inga större förändringar. Jag sitter t.ex. kvar i styrelsen även detta år. Det blir nog på många sätt ett roligt och utvecklande år i kommittén skulle jag tro. Går allt som det ska avslutar vi året med en studieresa till Venezuela. Inplanerat för årets verksamhet är också en studiecirkel om Venezuela som förberedelse för resan som med största sannolikhet äger rum i december. Det blir en bråd höst med först tre veckor på Kuba i oktober och november och sedan en Venezuelaresa i december.

Jag känner mig i alla fall grymt laddad. Det finns nog inget som jag tycker så mycket om som att resa i Latinamerika. Att få återse revolutionens Venezuela och hälsa på alla kamrater som jag knöt kontakter med under mina sex veckor där sommaren 2005 kommer att vara otroligt spännande och inspirerande. Det ska också bli intressant att se hur långt man kommit sedan jag var där sist. Två år är en otroligt lång tid i dagens Venezuela och framstegen kommer troligen att vara häpnadsväckande stora.

Men, tillbaka till vardagen. Ikväll ska jag ta en eller ett par kalla och njuta av att se Linköping slå ut Färjestad.

Gävleborg är på gång

2007-03-26T20:02:00.000+02:00

Var i helgen nere hos mitt kära fadderdistrikt, Ung Vänster Gävleborg, för att delta vid deras distriktsårskonferens. Det var mycket lyckat på alla sätt och vis. En ny jättefin och peppad distriktsstyrelse [se bilden ovan] valdes och ny distriktsordförande blev Kristin Olofsson [andra från vänster] från Söderhamn.

På alla sätt känns det som om Ung Vänster Gävleborg verkligen är på gång nu och redo att ta nya tag efter en tung men utvecklande valrörelse i höstas - i kampen mot den borgerliga offensiven. Det är otroligt roligt att vara fadder när man har ett så fint, duktigt och roligt distrikt att komma ner till, även om tågresan tar tolv timmar.

Fresh

2007-03-22T18:25:00.000+01:00

//On my feet was some white tube socks//And a fresh pair of Chucks from the Foot-lock//

- Snoop Dogg, No Limit Top Dogg, Snoopafella

Präster renar marken efter Bush Jr's besök

2007-03-19T17:24:00.000+01:00

Läste en otroligt roande notis på sr.se om Bush besök i Guatemala förra veckan. Efter att Bush Jr. besökt mayaruinera Iximche lär ledande andliga mayaledare ha aviserat förestående reningsceremonier. De menar att den heliga platsen nu måste renas från den dåliga energi som Bush Jr. lämnat efter sig.

Trots att det spontant är en väldigt roande nyhet [utan att för den skull göra sig rolig över mayaindianernas tro och religionsutövning] är det i alra högsta grad ett alvarligt uttryck för den misstro som finns i Latinamerika mot USA och amerikanska försök till dominans på kontinenten.

Varje anhalt på Bush nu avslutade Latinamerikaresa skakades av enorma folkliga protester och demonstrationer. Medan Bush bespottades var han än satte sin fot av i stort sett alla förutom diverse politiker hyllades Venezuelas president [som genomförde en skuggturné i Bush fotspår] som en hjälte. Det om något tror jag säger oss en del saker, inte minst att USA allt mer håller på att förlora greppet om sin självproklamerade"bakgård" - och det är i detta sammanhang som jag tror att man bör sätta Bush senaste rundrese - som ett desperat försök att återta den förlorade hegemonin. Men sorry Bush - it aint gonna work.

Läget i landet

2007-03-18T15:37:00.000+01:00

Igår var det på dagen fyra år sedan USA gick in i Irak för andra gången 2003 och såg till att göra det man inte fullt ut lyckats få FN att göra genom ett drygt decenniums utsvältningspolitik - förtstöra landet helt och hållet. Fyra år av flagranta brott mot internationella lagar och mänskliga rättigheter - det största brottet av dem alla naturligtvis den olagliga invasionen baserad på lögner och konspirationsteorier. Enligt läkartidskriften "The Lancet" har över 650 000 dödats - över två miljoner irakier har tvingats fly under de senaste åren - den enskilt största flyktingkatastrofen sedan den israeilsika fördrivningen av miljontals palestinier efter 1967. Så det är inte en överdrift att säga - det vi sett under fyra år i Irak är en av modern tids största brott mot mänskligheten - utan tvekan.

I Luleå var vi ett tiotal personer från olika grupper som var i centrum igår med flygblad, banderoll och apelltal. Över hela världen gjorde miljontals människor ungefär samma sak - med manifestationer och demonstrationer slöt miljontals upp bakom Iraks rätt till självbestämmande och ett omedelbart slut på den amerikanska ockupationen.

På gatan igår måste jag säga att vi i huvudsak mötte väldigt bra respons. Jag kommer särskilt att minnas en mamma som tog emot ett flygblad. När hennes kanske treåriga dotter frågade vad det var för något svarade hon: "Du förstår, det finns ett land i världen - USA - som tror att de kan bestämma över alla andra länder bara för att de har de största bomberna och vapnen - det blir jag bara så himla arg över". Det var en ganska fin beskrivning tror jag av vad väldigt många människor runt om i världen känner idag.

Samtidigt som mamman på gatan i Luleå försöker förklara för sin treåriga dotter att USA leker världspolis på alla andras bekostnad lever vi i ett land som för länge sedan övergivit sin neutralitetspolitik [kan i och för sig diskuteras om någon sådan existerat sedan 1938] i allt annat än talet - fast det bleknar också väldigt fort. Det svenska försvaret rustas ner och ersätts av små anfallsinriktade utlandsstyrkor. USA och andra krigförande länder testar vapen i Norrbotten. Sverige exporterar mot sina egna lagar och bestämmelser tjogvis med vapen till krigförande länder - bl.a. USA. Svenska trupper hjälper till att upprätthålla den amerikanska ockupationen av Afghanistan - en truppstyrka som går under NATO-ledda ISAF-styrkans flagg - en truppstyrka som den borgerliga regeringen kraftigt vill utöka. Exemplen kan fortsätta näst intill i all oändlighet. Kort sagt - det är bara en tidsfråga innan Sverige också formellt sluter sig i ledet bakom USA som fullvärdig medlem i NATO [nu är vi med i NATO-light organisationen PPP - Partnerskap För Fred]. Är kanske svenska trupper med i nästa olagliga anfallskrig?

Jag hoppas att den dagen inte kommer. Men då krävs det att vi är fler än tio pers i Luleå och fler än ett par tusen i Sverige som aktivt försöker göra något åt saken. Det är bra att ni knyter näven i byxfickan men nu gäller det att istället drämma näven i bordet och agera för förändring!

Mikael Wiehe om Kuba

2007-03-08T11:32:00.000+01:00

Många av er har säkert redan läst Mikael Wiehes skriverier om Kuba den senaste veckan i bl.a. DN Kultur - men jag vill ändå lägga ut en av hans texter här därför att jag tycker han håller en i allt vässentligt grym linje som är ungefär så balanserad som den bara kan bli i mina ögon. Tråkigt nog är det nog så att de "största kubavännerna" i Sverige ofta i praktiken fungerar som den kubanska sakens värsta fiender. Att många kubavänner i Sverige i sten vägrar föra fram någon som helst kritik eller ge åtminstone sken av att föra fram en någorlunda balanserad analys är ett stort problem då det med rätta får folk i gemen att dra åt sig öronen när man talar om Kuba. Det är synd att den svenska debatten ska vara så pass svart-vit som den faktiskt är. I detta hänseende tycker jag att Wiehe tillför en bra analys som kan vara värd att läsa och begrunda.

Mikael om Kuba.

Demokrati betyder som bekant folkstyre. Jag är för demokrati. Hur folkstyret däremot ska se ut i praktiken är inte en helt enkel fråga. Ska demokratin vara representativ eller direkt? Hur ska röstandet gå till? Ska valkampanjer kunna sponsras av organisationer eller företag? Har Venezuelas president Hugo Chavez med 67% av rösterna större legitimitet än USA:s president med 25%? Etc. Frågor som ju också diskuteras i Sverige. Men, som sagt, jag hyllar demokratin i motsats till t.ex. den religiösa teokratin, jag stödjer principen om att makten ska komma nerifrån – ”tillkomma folket allena” som det heter i den svenska författningen – och inte uppifrån varken Gud eller oligarki, och jag tycker det är rätt att minoritetens intressen får underordna sig majoritetens. Däremot är jag djupt skeptisk till en del av dem som säger sig försvara > demokratin. Allt för ofta tycker jag mig ha hört och sett dem tala och agera i eget intresse; försvara egna sociala och ekonomiska privilegier eller sin rätt att utnyttja andra människor eller länder för egen vinnings skull. Detta gäller inte minst den elit som styrt USA alltsedan president Dwight Eisenhower i slutet av 50-talet varnade för det militärindustriella komplexets växande makt. Denna elit har under efterkrigstiden i USA:s och demokratins namn störtat folkvalda ledare och regeringar och stött olika former av diktaturer på de flesta av jordens kontinenter: I Asien i t.ex. Iran, Indonesien och Vietnam, i Afrika i Ghana, Sydafrika och Zaire (nuvarande Kongo) m.fl. länder, i Europa i Grekland, Spanien och Portugal. Tydligast har det kanske varit i Latinamerika där det på 70-talet satt USA- stödda juntor vid makten i så gott som samtliga länder söder om Rio Grande. Juntor som med mer eller mindre aktivt stöd från USA mördade, torterade och drev i landsflykt miljoner människor. För att inte nämna dem som av den förda ekonomiska politiken förvisades till slum, fattigdom, sjukdomar, underutbildning och för tidig död. Detta har Kuba sluppit. Dels tack vare den revolution som under Fidel Castros ledning segrade 1959 och därmed gjorde slut på Kubas status som USA:s bordell i Karibien och återupprättade det nationella självbestämmandet. Men också tack vare det motstånd som Kuba gjort mot den aggressionspolitik som USA alltsedan dess fört gentemot landet. En politik som har innefattat allt från propaganda, hot och en 40-årig handelsblockad (som FN:s generalförsamling årligen fördömer) till invasionsförsök, kemisk och biologisk krigföring och försök att mörda Fidel Castro och andra kubanska ledare. Trots detta tryck från USA har Kuba lyckats uppnå den högsta medellivslängden i både Nord- och Sydamerika. Kuba har den bästa läkarvården för sitt lands befolkning på kontinenten och låter kubanska läkare arbeta gratis i många – framför allt latinamerikanska – länder, nu senast i Venezuela där man i den s.k. Operation mirakel har gett tiotusentals starrdrabbade synen tillbaka. Kuba har också ett högt utvecklat utbildningssystem – öppet också för utländska studenter och bostäder till alla. Analfabetismen existerar inte på Kuba. Miljöarbetet har prisats av FN. Detta är den kubanska revolution jag vill försvara. Det kubanska motståndet mot USA har kostat. Priset har bl.a. varit materiell fattigdom, en snårig byråkrati, en sluten, delvis militariserad statsapparat, en censur av nyheter utifrån, revolutionsledare har inte vågat släppa ifrån sig makten, en djup klyfta mellan kubaner på Kuba och exilkubanerna i Miami och en stor misstänksamhet mot dem som har vågat kritisera revolutionen. Fidel Castro har själv uttryckt detta genom att säga: ”Inom revolutionen – allt, utom den – ingenting.” Jag tror personligen att den enskilt viktigaste åtgärden för att förbättra denna situation för kubaner på bägge sidor av Floridasundet skulle vara ett omedelbart och villkorslöst upphävande av USA.s ekonomiska blockad mot Kuba. Nej, Kuba är ingen europeisk, parlamentarisk demokrati. Kuba anser sig däremot genom olika massorganisationer ha byggt upp andra kanaler för att tillgodose det folkliga inflytandet och jag kan inte kategoriskt säga om detta är ett experiment i direkt demokrati eller ett försök till övervakning av befolkningen. Men jag tror att stödet för det nuvarande systemet på Kuba och Fidel Castro personligen ligger betydligt närmare stödet för president Chavez i Venezuela än stödet för president Bush i USA. Och om jag ore en av miljoner fattiga, förtryckta, utsugna latinamerikanska offer för nyliberalismen som säljer krimskrams i den s.k. inofficiella sektorn vid trafikljusen i kontinentens bensinstinkande metropoler skulle Kuba förmodligen vara mitt drömland. Som uppvuxen och uppfostrad i en europeisk, parlamentarisk demokrati och som tillhörande den rika delen av världens befolkning föredrar jag dock att förbli boende i ett land som Sverige som inte utsatts av ekonomisk blockad eller militär invasion och som trots sina orättvisor och brister erbjuder mig en större personlig frihet. Jag vill varken flytta till Ryssland - som jag uppmanades göra på 70- talet, eller till Kuba - som jag uppmanas göra nu. Enligt Amnesty International finns det 69 s.k. samvetsfångar i kubanska fängelser, människor som sitter inspärrade för sina åsikters skull. Varje sådan fånge är en för mycket! Men det måste också sägas i sammanhanget att USA-stödda regimer i Latinamerika under 60- och 70-talen i Argentina mördade 30.000 människor, i Chile 6.000, i Uruguay 6.000, i Brasilien 30.000, i Nicaragua 40.000, i El Salvador 60.000, i Guatemala 200.000, > bara för att ta några exempel. Vi har då inte talat om de fängslade, de torterade eller de som drevs i landsflykt. Det är i ljuset av detta som jag anser mig kunna säga att Kuba är det land i regionen som de senaste fyrtio åren bäst har försvarat de mänskliga rättigheterna. Med tanke på de bilder som visats från Abu Ghraib-fängelset utanför Bagdad och de vittnesmål som finns från bl.a. Baghram-fängelset i Afghanistan och före detta fångar på Guantánamo-basen tror jag inte det är en överdrift att påstå att de värsta brotten mot mänskliga rättigheter på Kuba begås på den amerikanska militärbasen i Guantánamo. Jag anser det därför speciellt viktigt att stödja Kubas rätt till nationellt oberoende just nu när Bush-administrationen har skärpt den ekonomiska blockaden, tillsatt en speciell emissarie för att ”främja Kubas övergång till demokrati” och öppet hotar med invasion och därmed att förvandla Kuba till ett nytt Irak. Därför spelar jag tre sånger på solidaritetsfest för Kuba på Ungdomens hus på Skolgatan 10 nu på fredag klockan 19.00.> Välkomna! Mikael Wiehe, Malmö den 20 februari 2007>

Vem vill bli befriad?

2007-03-07T20:32:00.000+01:00

Hur många dödsoffer idag i Irak? Jag har inte sett någon siffra ännu. Igår var det väl strax över hundra. Man måste i alla fall tillstå att det är en dödligt effektiv demokrati de fått till skänks av jänkarna i alla fall. Något annat kan man ju inte säga. Nu när det gått så himla bra i Irak kan jag tänka mig att länder med förtryckande regimer praktiskt taget står i kö för att bli nästa liberaliseringsprojekt. Som otåliga skolbarn räcker de upp handen och skriker - "Jag först, jag först!". De har ju sett hur bra det funkar i Irak. Jag menar - vem skulle inte vilja att USA kom och bombade fram lite demokrati i deras land liksom? Valdeltagandet sjunker i Sverige. Lite B52´s in action skulle nog råda bot på det. Lite kluserbomber mot Vitryssland och saken är biff. Fan, vem vill inte bli befriad?

Det var fint väder

2007-03-04T13:22:00.000+01:00

Den här helgen har vi verkligen fått de första riktigt fina soliga "en smak på våren" - dagarna. Det är fördelen med att jobba natt, att man har dagarna fria på helgerna. Ska glida ut med Ida till brorsan som har köpt hus nyligen och grilla - softa och chilla och bara ta det lugnt. Kanske grilla lite på uteplatsen och njuta av solen. Inte så illa kanske.

Torsdag är 8 mars. Jag rekomenderar alla som befinner sig i Luleå att ta sig till Kulturens hus på torsdag kväll. Kanske börja med att hänga ett tag på Esperanzas firande [där jag är en av talarna] sen tjocka sig över till Ung Vänster Norrbottens feta fest som kommer att hålla till i lilla salen långt framåt morgonen. Det blir grymt. Be there!

Kriget i Irak

2007-02-28T16:48:00.000+01:00

Kriget i Irak kostar omätbara värden varje dag. Då tänker jag kanske främst på mänskligt lidande. Både för det irakiska folket och för de amerikanska arbetarklasskidsen som i varierande grad luras eller tvingas ut i ett krig som inte går att vinna.

Kom över en intressant sida idag som du kan komma åt genom att klicka här. Där kan man se en fortlöpande uppskattning av Irak-krigets totala kostnad för amerikanska skattebetalare naturligtvis räknat i dollar. Det förs även statistik över hur många amerikanska soldater som satt livet till under kriget och i ockupationen - en ockupation som inte är så mycket ockupation längre som öppen krigföring i ett krig som tog slut fast ändå inte.

Ytterligare en intressant funktion på sidan är att man generera en uträkning av t.ex. hur många offentliganställda lärare man kunde anställt i USA för samma summa pengar som kriget kostat hitills. Jag gjorde en sådan uträkning och siffran stannade på 7006 038 stycken lärare under ett års tid. Alltså - över 7 miljoner offentliganställda lärare i ett år. Det är nästan som att man skulle anställa större delen av Sveriges befolkning offentligt under ett års tid. Så mycket har kriget i Irak kostat amerikanska skattebetalare.

Jag klickar vidare och ser att man kunnat bygga omkring 3.6 miljoner nya bostäder för samma pengar eller varför inte bekostat helförsäkring för si sådär 240 miljoner amerikanska barn. USA är världens ledande ekonomi - en veritabel supermakt - den enda i världen. Man kan skicka ut folk i rymden - till och med svennar - och föra krig runt om i alla världens hörn samtidigt. Men inom det egna landet återfinns på många håll en fattigdom som bara kan liknas vid förhållanden som jag bevittnat i 3:e världen. Människor svälter och barn är undernärda. Min kusin som bor i Memphis tillhör medelklassen men hon och hennes åttaåriga klasskamrater i en offentlig grundskola har inte tillgång till vare sig leksaker eller lekplats på sin skola. De få leksaker som de nu har får föräldrarna köpa in själva och donera till skolan.

Undrar hur många rockringar man skulle kunnat köpa för 404 270 007 471 dollar. Ganska många är i alla fall mitt stalltips. Känns bra att detta är det frihetens land som muffare som förmodligen inte ens någonsin satt sin fot på andra sidan Atlanten dyrkar likt delar av vänstern tidigare dyrkade Kina eller Sovjet. På sin distriktsårskonferens förra helgen hängde MUF i Norrbotten upp amerikanska flaggor på väggarna i plenasalen och talade om USA som frihetens land. Jag undrar inte så mycket om som när den dagen kommer då högern i Sverige likt vänstern idag krävs avbön för allianser till länder som begår brott mot mänkligheten.

Bildt hela dagen

2007-02-27T15:53:00.000+01:00

Det är lite svårt att veta om man ska skratta eller gråta när man läser om vår eminenta utrikesminister Carl Bildt som under en paneldebatt i Bryssel lade fram byggandet av fler discotek [vem använder egentligen det ordet nuförtiden?] i Kakasus för att bygga fred i området. Att borgare inte alltid tillhör de skarpaste knivarna i lådan har man ju fått bekräftat för sig åtskilliga gånger innan, men det blir nästan lite extra komiskt den här gången.

Vad blir nästa politiska murbräcka på den internationella arenan från denna Sveriges utmärkta representant? Kanske är det stora problemet i Irak att det dansas för lite rave i Bagdad eller att barerna i Bogota borde ha längre öppettider.

Egentligen är det ju tragiskt att vi har en så sjukt inkompetent regering som vi har idag. Inte nog med att de vill att Sverige likt en bredvillig betjänt ska hjälpa till att städa upp efter USA:s imperialistiska misslyckanden och göra det egna landet till ett miniamerika - de gör det inte ens med finess. Det är väl ändå det minsta man hade kunnat önska sig under omständigheterna, eller?

Nåja. Det lär visa sig 2010.

Whut

2007-02-26T19:06:00.000+01:00

Nu var det ta mig f&n länge sen jag uppdaterade bloggen. Story of my life numera - tyvär. Vad har jag gjort under den tiden då som inte varit värt att slänga ut på internet till allt och alla? En hel hop saker faktiskt.

Jag har jobbat lite. Gått i skolan lite. Varit lite arg på LTU. Lyssnat väldigt mycket på Jedi Mind Tricks senaste - natruligtvis otroligt hårda platta [Servants In Heaven Kings In Hell] - som för övrigt är sjukt bra. Upptäckt till min förvåning och förskräckelse att jag gillar brittiska poptjejers musik. Åkt en del skoter. Skrivit tal inför 8 mars. Pillat navelludd. Hejjat på Luleå Hockey i streckstriden. Haft en hel del ångest. Druckit obscena mängder kaffe. Hjälpt min plastbrorsa att flytta in i sitt nya hus. Och en del andra saker.

Och... ja, just det. Bokat en resa till Kuba tillsammans med Ida - min polare Wille och hans sambo Linn. Visserligen åker vi inte först slutet av oktober. Men då har man i alla fall något fett att se fram emot när man knegar sitt mer eller mindre tråkiga sommarjobb. Fan vad det ska bli kul att få åka till Kuba igen. Sist var jag där 2005 - and I fell deeply in love. Det blir också intressant att få åka dit under denna intressanta och viktiga tid för revolutionens fortskridande.

Studera, studera, studera

2007-02-01T20:57:00.000+01:00

Kom just hem från den första träffen i en ny studiecirkel som dragits igån genom ABF. Cirkeln är en grundläggande introduktion till Latinamerikas historia. Känns faktiskt riktigt roligt. Att lära sig mer och diskutera med andra är alltid roligt. Kom bara att reflektera över hur jädra bra ABF är och vilka outsinliga möjligheter det fins för folkbildning inom den organisationen. Ska nog också försöka skriva in mig på en grundläggande spanskakurs till våren inom ABF:s regi.

I och för sig har jag ju studerat spanska mer än 7 år i skolan, men jag gick ut 2004 så man har hunnit glömma en hel del under den tiden. Det vore nice att komma ikapp lite och kanske till och med ta det hela till en liten annan nivå så att man faktiskt verkligen känner att man kan tala flytande.

Vad mer har hänt i mitt liv på senaste då? Hm. Jo, snart är jag och Ida stolta kattägare. Två supergulliga små svarta och vita bondkatter var vi och kollade på i Örarna förra veckan och som det ser ut nu kommer vi att ta hand om båda två om ungefär en månad. Nu är de bara omkring en månad gamla. Vad är det med kattungar egentligen. De är bara så oemotståndligt söta när de är små. Sen är katter i och för sig ganska gulliga som vuxna också.

Annars vill jag bara beklaga mig över att jag valt att utbilda mig till lärare på LTU - ett universitet som inte lägger många guldpengar på humaniora för att säga det minsta. Sen blir det inte bättre av att när man väl har lärarledda lektioner är det någon Timbrofrälst professor som talar sig varm för strukturanpassningar och infaltionsbekämpning.

Listen to this: Jag läser ekonomisk historia just nu som ett delmoment av Historia B. Den enda boken på litteraturlistan som över huvud taget behandlar Latinamerikas ekonomiska histora är skriven av ingen mindre än Mauricio Rojas bl.a.

Vovaj som Milou hade sagt.

Seg söndag

2007-01-28T14:52:00.000+01:00

Vissa helger är bättre än andra. Denna helg var inte en sådan. Lite för mycket rödvin i fredags och lite för lite sömn. Sedan innebar lördagen en heldag på IKEA med Ida och hennes mamma - som iofs. var en rolig upplevelse - men trötthetsgraden var stor. Sedan var det bara att jobba från 18.30 till 04.00. Hm. Sedan när jag väl kom hem var jag allt för up i varv och övertrött så att det inte gick att sova än på ett par timmar. Jobbigt. Men nu kan jag i alla fall ägna söndagen åt att dricka kaffe och skruva ihop IKEA-möbler. Det är inte så dumt.

Chavez is da man

2007-01-26T08:41:00.000+01:00

Go Chavez, Go Chavez!

Frihandel och annat jobbigt

2007-01-25T17:46:00.000+01:00

Efter att ha spenderat den senaste veckan med att organisera upp min tillvaro efter en dryg månads bortavaro och ett aktivt neglegerande av bloggen tänkte jag att det kunde vara dags att skriva ett svar till Jonas senaste inlägg i vår inte så lilla diskussion om frihandel. Men urk vad jag mår kasst idag. Vi får se vad jag kan åstadkomma genom feberdimmorna. Kanske är det mitt straff för att jag först klagade på Jonas för att han tog lång tid på sig att svara och sen gjorde precis samma sak. Go figgure. Tänkte också försöka bryta trenden med mastadontinlägg, något jag annars har en naturlig fallenhet för. Vi får se hur bra det går.

Vägen till välstånd

>>Slutsatsen av detta torde vara att man bör handla om man vill ha välstånd. Barry tar upp Afrika och Sydostasien. Afrika är idag fattigt för att de valde att satsa på självförsörjning och såg det som den bra sak att producera för det egna behovet inte för profit. Sydostasien gjorde tvärt om. Man valde att producera det man var bäst på till att börja med. Krimskrams grovt sammanfattat arbetarintensiv produktion<<

OK. Till att börja med vill jag återigen klargöra det faktum att sydostasien eller stillahavsasien om man så vill med dess "mirakelekonomier" så som främst Taiwan och Sydkorea i allra högsta grad tillämpade protektionistiska principer så som ISI [Import Substitution Industrialization] - d.v.s. att man skyddar den inhemska marknaden och industriparken med relativt höga tullar samtidigt som man inriktar sig på att minska importbehovet samtidigt som man ersätter importerade varor i högsta möjliga mån med inhemskt producerade varor. Det är inte för inte som man i diverse andrahandsbutiker kan finna gott om Taiwanesiska och Sydkoreanska teknikprylar, t.ex. kameror som mer eller mindre är rena ripp-offs av mer etablerade Japanska eller amerikanska prototyper.

Att det fungerat mer eller mindre på detta sätt då Taiwan och Sydkorea byggde upp sina ekonomier från en mycket låg till en välutvecklad nivå är det få som på alvar bestrider. Ingen av dessa nämnda ekonomier var särskilt välutvecklade för säg 50 år sedan. Taiwan var på 1950-talet, innan KMT-partiet ockuperade ön och satte igång en reformering av agrarsektorn efter kommunisternas seger i Kina 1949, mer eller mindre att likna vid moderna u-länder.

Ok. Då har vi det klarlagt. Då går vi vidare med att göra ett tankesprång till ett av dagens underutvecklade länder, säg Nicaragua [skulle lika gärna kunna vara vilket fattigt land som helst i Central- eller Sydamerika för den delen]. Jag antar att man grovt förenklat [säkert med en stor felmarginal dock] skulle kunna likna det dagsaktuella Nicaraguas ekonomiska och industriella utvecklingsnivå med det som var fallet i Taiwan för 50 år sedan. Dåligt utvecklad industriell sektor, mycket agrarinriktad ekonomi och så vidare.

Kraven som idag ställs på länder som Nicaragua av IMF - Internationella Valutafonden, WB - Världsbanken, WTO - World Trade Organization och liknande internationella organisationer är att de gör precis den den direkta motsatsen till vad handlingsmönstret varit i Taiwans och Sydkoreas fall. Man åläggs att öppna upp marknaderna genom slopad ISI, slopade tullar och privatisering av statliga bolgag och verksamheter [inte minst Sydkorea hade och har fortfarande ett mycket starkt och aktivt statligt ägande inom den industriella sektorn].

Jag har nämnt detta förut men det är bara för centralt för att bortses ifrån och det är också här som jag tror att de flesta frihandelsivrarna antingen medvetet eller omedvetet gör en tankevurpa.

Ja. Det är sant att såväl Taiwan som Sydkorea efter ett par decenniers ISI och introvert ekonomisk uppbyggnad öppnade sina ekonomier till den globaliserade världshandeln. Men det viktiga är att öppningen och liberaliseringen av ekonomierna var ett sekundärt stadium som möjliggjordes av ett uppbyggnadsskede då industrin skyddades för att över huvud taget göra industrialiseringen möjlig.

Det är något helt annat än vad som idag i "den enda politikens" namn påtvingas moderna utvecklingsländer. Som jag sagt förut. Jag mottar gärna exempel på stater i världen som lyckats genomföra en framgångsrik ekonmisk uppbyggnad utan en inledande protektionisitisk fas med starka inslag av ISI-policy. Så vitt jag vet är de exemplen minst sagt knapphändiga och det beror på att det snarast är omöjligt att från ett status quo [en outvecklad eller nära till obefintlig industriell utveckling] bygga upp en fungerande och konkurrenskraftig industri utan att i en inledningsfas skydda densamma. Det har i stort sett alla dagens industriellt utvecklade stater gjort. Sedan, när man efter olika långa perioder genomfört sin industrialisering har man öppnat den nationella marknaden till världen och konkurrensutsatt produktionen. Detta har för de flesta industrialiserade stater varit gynnsamt i alla fall om man ser till att detta har tvingat de nationella industrierna att fortsätta utvecklas vidare vad gäller kvalité och så vidare. Sant. Detsamma gäller som sagt för fallen Taiwan och Sydkorea.

Men förvägra då inte dagens u-länder att göra just det som Sverige på samma sätt som Taiwan och Sydkorea gjort innan man öppnade upp marknaderna på alvar. Ursprunget till denna diskussion Jonas och mig emellan var just att Jonas i ett inlägg ställde sig frågande till den kritik som idag förekommer mot WTO. Där har du det.

Sedan skulle jag kunna skriva hur mycket mer som helst om andra sjuka delar av den ordning som WTO tvingar på u-länder så som möjligheten att patentera liv [se även bio-piracy] och tjänster [bönderna i Bolivia som stämdes av ett amerikanskt företag som köpt rättigheterna till att förse befolkningen med vatten efter att de samlat in regnvatten på plastskynken för eget bruk]. Men det får bli en annan gång. Till sist. Vad gäller Afrika så tror jag inte att man ska bortse från att kolonialismen och imperialismen förmodligen satt sina svåraste spår där [kolonialiseringen av sydostasien var ej lika genomgripande och långvarig som i Afrika] - en kolonialisering som buntade ihop udda folkslag inom gemensamma gränser och en oerhört blodig kolonial frigörelse på 1950- och 60-talet som satt kontinenten i en nedåtgående spiral av lidande och död som i högsta grad fortsätter än idag. Det kan ha en del att göra med att ekonmin inte går så bra, men jag vet inte. Det kanske är lätt att genomföra en industrialisering när tretton olika folkgrupper försöker utrota varandra inom ett och samma land. En överdrift, visst. Men ni fattar nog poängen.

Well. Stannar där för tillfället. Nu ska jag återgå till att vara sjuk och tycka synd om mig själv framför TV:n.

Problems med bloggtoppen.se

2007-01-17T16:30:00.000+01:00

Som de flesta av er säkert vet är bloggtoppen.se en sida där man kan göra en del smått och gott i bloggväg, inte minst som att kolla in hur många besökare man har på sin egen blogg. Men de senaste typ fem eller sex veckorna har det varje gång jag kollat stått på noll besökare per vecka. Jag vet ju att dessa uppgifter inte stämmer då jag till och med besökt bloggen från andra datorer än min egen utan att det registrerats som ett besök.

Jag skulle vara mycket tacksam om någon av er därute skulle kunna tipsa mig om vad som kan tänkas vara problemet - vem jag behöver betala under bordet och sånt. Inte för att det är någon stor grej egentligen, men det kan vara soft att ha någorlunda koll på hur många som egentligen läser bloggen från vecka till vecka.

Annars kan jag nämna att jag ämnar att snart skriva ett längre ytterligare svar på Jonas Grafströms senaste inlägg i debatten om frihandel. Men det får vänta ett litet tag tills dess att jag fått lite rätsida på skolan och livet, haha.

Förutom det vill jag verkligen rekomendera ett seminarium som kommer att äga rum nu på söndag i Luleå - se flyern nedan. Jag och Erik Halkjaer från UBV - Utbildning för Biståndsverksamhet, nyss hemkommer från centralamerika - kommer att prata om och visa bilder av den vänstervåg som idag pågår i Latinamerika. Jag kommer mer specifikt att prata om Venezuela och den bolivarianska revolutionen. Det kostar som ni ser en femtiolapp men det är ju lungt värt det, man får ju kaffe - hallå?

Äntligen hemma

2007-01-14T11:47:00.000+01:00

Jag och Ida kom hem till vår lilla kära lägenhet här i Luleå idag. Vi har verkligen haft en bra semester, men efter en dryg månad på resande fot är det alltid ganska skönt att komma hem igen - särskilt när man rest två dygn i streck och spenderat de senaste 14 timmarna på tåget.

Jag tror jag tar och postar lite bilder nedan från våran tid i staterna.

Jag jobbar hårt på min skabbiga look. Här på flyget mellan Amsterdam och Memphis i mitten av december.

Ida posar vid en sjö i Arkansas utanför staden Hot Springs. Fint var det minsann.

Jag chillar hårt utanför The Alamo i San Antonio, Texas, ett stenkast från min farmor och farfars hus.

Nattlivet vid San Antonios "Riverwalk". Sofft värre. Mmmm. jag kan känna smaken av Tex Mex maten fortfarande.

Hmm. Undrar varför denna produkt inte nått den svenska marknaden... Haha. Min humor - låg, jag vet.

Min åttaåriga kusin Addie hittade våran gran på julgransfarmen.

Addie och Ida pyntar granen i Arkansas.

Addie får lite hjälp med att sätta julstjärnan högst upp på granen.

Ida posar på berget Mount Pettite Jeane i centrala Arkansas.

Jizzeah. I tisdags fick vi se Memphis Grizzlies slå LA Lakers mot alla ods i Fed Ex Arena i Memphis. Det var ganska fläskigt. Fläskigast var nog att få se Kobe Bryant i.r.l.

Addie åker snålskjuts på Idas resväska på väg in i flygplatsen i fredags när vi var på väg att ta flyget till Amsterdam och vidare till Sverige och Luleå. Nu är det lunchtid söndag svensk tid och jag har inte sovit en blund sedan i torsdags natt i Memphis. Kanske det är dags för det nu...

Saddam

2006-12-29T16:34:00.000+01:00

Nu sa ar det tydligen dags for ett abrupt slut pa den inte tillrackligt djuplodande och utddragna ratts[?]processen mot USA:s forna allierade Saddam Hussein. Precis som vantat pagick rattegangen i denna ack sa beroende domstol precis tillrackligt lange for att hinna skrapa pa ytan av Saddams illgarningar utan att pilla i sommarna for mycket. Hade man gjort det hade man forr eller senare kommit fram till den unkna och ruttna inte sa hemliga hemlighet som den amerikanska regeringen - pa ett satt som utan tvekan hade gjort Storebror i Orwells 1984 gron av avund - lyckats omintetgora fran den amerikanska civilbefolkningens medvetande. Jag talar naturligtvis om det faktum att USA och Saddams Irak var nara allierade under nastan ett decennium for inte sa manga ar sedan. DN skriver for en gangs skull ganska klarsynt pa fragan i Stefan Hjertens artikel idag.

>>Donald Rumsfeld och andra amerikaner, liksom Frankrike och andra västländer, höll Saddam om ryggen på 70- och 80-talen. De har nu orsak att andas ut. De försåg Irak med diplomatiskt understöd och vapen under hans inrikespolitiska rensning av vänsteroppositionen och kriget mot Iran, som skulle störta Khomeinis islamiska republik. Som död kan Saddam inte vittna mot dem.<<

Fragan ar bara vad nasta kapitel i detta samtidens verk under produktion kommer att vara. Ett verk som for historiestuderande om hundra ar kommer att gora an mer bissar lasning an nagot scenario gamle Orwell nagonsin kunde ha forestallt sig.

Long time no see

2006-12-28T18:06:00.000+01:00

Nu var det ett tag sedan jag bloggade sist. Det har en ganska enkel anledning, eller kanske man ska saga tva. Den forsta anledningen ar att jag befinner mig i USA langt ifran min kara laptop och den andra som ar en direkt foljd av den forsta ar att jag ar en fet klant. Klantig nog att glomma bort losenordet till inloggningen pa min blogg. Ett losenord som jag nu antligen lyckats dra mig till minnes.

Har hunnit med en del de senaste tva veckorna sedan jag och Ida lamnade Sverige. Efter en helt galen inresa till USA [las mer om det har] har vi varit en vecka i San Antonio, Texas. Dar fick vi spendera lite tid med dels slakten jag har i Texas och dels min far som akte over fran Taiwan under samma tid. Riktigt roligt att fa traffa alla, vilket sker allt for sallan minst sagt.

Sedan i fredags befinner vi oss i Arkansas, narmare bestamt Hot Springs Arkansas, hos min mors del av slakten. Vi kommer att vaxla lite mellan Arkansas och Memphis Tennessee dar min moster och kusin bor under den narmaste tiden. Nasta vecka har vi biljetter till NBA motet mellan Memphis Grizzlies och Los Angeles Lakers. Det lider ingen nod pa oss med andra ord.

Vadret har ar fenomenalt for att saga det minsta. I Texas var det som en svensk sommar [ok da, en Lulea sommar i alla fall]. Kortbrallor och t-shirt var det som gallde om man inte ville svettas vissa dagar. Har i Arkansas som ligger lite langre norrut och pa lite hogre niva over havet ar det snappet kyligare sa en varm troja ar ett maste nar man ar ute. Men jamfort med den amerikanska soderns otroligt heta och fuktiga somrar ar detta rena lyxvadret. Hur nice som heslt.

Slutar dar for idag, tankte bara skriva lite och signalera att denna blogg inte dott helt och hallet.

I got my ticket to fly

2006-12-12T22:57:00.000+01:00

Ok. Imorgon åker jag ner till Sthlm och på torsdag över till USA. Som jag sagt tidigare kommer jag att fortsätta att blogga från min resa men det kommer inte att ske på denna blogg utan via en blogg som jag uppdaterar via mobilen. Den sidan når du genom att klicka här. God Jul och Gott Nytt År allihopa. Vi hörs.

Aight

2006-12-12T09:31:00.000+01:00

Idag blir en stressig dag. Har ett par skolarbeten att färdigställa innan jag och Ida lättar imorgon söderut och naturligtvis har jag helt skjutit upp allt vad packning och annat heter. På onsdag flyger jag till Sthlm och Ida till Uppsala. Sen möts vi på Arlanda tidigt som bloody hell på Arlanda torsdag morgon för avgång mot Amsterdam och sen vidare till Memphis, TN.

Måste bara nämna också att min polare Wilhelm Tosser försläppt en riktigt rikgtigt bra demo på tio spår som heter döende idyll. Inte rap denna gång dock utan nästan rakt igenom aukustiskt och sång. När det kommer ut i Luleå är det ett hett tips att köpa den. Riktigt riktigt bra grejjer, sitter och diggar just nu.

Annars, se filmen Napoleon Dynamite om ni inte har gjort det ännu. Precis min humor. Skrattade så att jag höll på att falla av stolen igår kväll.

Aight. Keep it g.

Men se det snöar!

2006-12-07T08:59:00.000+01:00

Snö. Äntligen. Jag hade nästan glömt bort att det fanns något annat än mörker, slask och grådask. Oftast brukar jag inte bry mig så mycket om väder sådär i största almänhet. Klart att det är skönt med sol och så men jag brukar inte låta väderleken påverka mitt humör om man säger så, tvärt om kan det vara skönt med lite regn och rusk när man är inomhus med en bra bok till exempel. Men de senaste månaderna har varit exeptionella. När det regnat och man inte sett solen på flera veckor börjar det komma åt ens mentala välbefinnande. Jag kan ju inte direkt säga att jag sprudlat av energi den seanste tiden.

Skönt med andra ord att det äntligen kommit lite snö på marken (igen). Hoppas så innerligt att det stannar nu då och att man kanske till och med får se solen idag? Please?

En liten historia om "komparativa fördelar"

2006-12-06T15:30:00.000+01:00

Ok. Det här blir tredje inlägget på denna blogg där jag svarar på ett inlägg som Jonas Grafström skrev i måndags angående WTO och handel - se nedan. Tidigare har jag skrivit om tullar och "frihandel". Idag tänkte jag bemöta Jonas avslutande resonemang. Jag citerar nedan från den aktuella posten.

Den första delen kan jag till vis del hålla med om även om den som skrev det förmodligen är strax under normalbegåvad. Slutsattsen av resonemanget är däremot inte imponerande. Mer tullar.. ? tullar leder till väldärdsförluster. Alla blir fattigare. Ett betydligt bättre alternativ skulle vara att skippa tullarna och konsentrera [sic] sig på det man är bäst på. Det skulle öka den totala välfärden. Ingen nation har någonsin blivit ruinerad av handel.

Det Jonas pratar om när han menar att länder ska "koncentrera sig på det man är bäst på" kallas med en annan term för komparativa fördelar. Det är en strategi som frihandelsivrare och inte minst teknokrater inom organisationer så som WTO allt som oftast ordinerar som den ultimata medicinen mot fattigdom och industriell underutveckling. Konkret innebär tillämpningen av systemet med komparativa fördelar att underutvecklade stater förväntas producera ett fåtal varor som de av olika anledningar är bra på och sedan i princip låta den inhemska marknaden översköljas av varor från den industrialiserade världen. I den nyliberala sagoboken leder detta tillsammans med den internationella marknadens osynliga hand till att alla stater börjar producera ur sin egen lilla nisch - alla blir rika och glada - snuttigt värre.

Återigen ser verkligeheten - kanske lyckligtvis - inte ut som den beskrivs i nyliberlaismens sagoböcker. De länder som förväntas slopa sina importtullar och exportsubventioner har ofta det gemenamt att de är före detta kolonier, redan under hundratals år inkörda i det koloniala plundringssystemet. Ofta innebar kolonialiseringen att de olika länderna tvingades inrikta sig på exporten av råvaror. Koppar och Guld i Latinamerika och Afrika, bananer i centralamerika - ni hajjar. Hundratals år av kolinal utplundring sätter naturligtvis sina spår och efterverkningarna finns kvar idag inte minst i form av staternas underutvecklade industriella kapacitet - importen av västerländska högteknologiska varor och exporten av råvaror och lågteknologiska produkter, ofta agrarprodukter av olika slag. Därmed faller det sig ganska "naturligt" att när dessa stater i Syd förväntas följa systemet med komparativa fördelar blir det bananer i Centralamerika, Kaffe och kött från Sydamerika etc. Vem som helst förstår så klart att en stats industriella utveckling och samhällsnät kommer att se lite annorlunda ut beroende på om landet specialiserar sig på att tillverka rymdskepp eller kaffe.

Ju mer högteknologisk ett lands industriella produktion är ju större krav ställs på infrastruktur och en utbildad befolkning för att nämna ett par saker. Därför kommer ett kaffeproducerande land att se ganska så mycket annorlunda ut än ett land som speicialiserar sig på mjukvara. Detta system är en del av vad som brukar kallas för "neokolonialism" d.v.s. ett sätt för dagens västerländska stater att hålla kvar fattiga länder i vad som i princip är koloniala strukturer - den stora skillnaden är bara att landets politiska ledare inte längre utsees i Madrid eller London.

Sedan tillkommer ju WTO som tvingar de fattiga länderna att slopa sina importtullar och subventionerna på den inhemska produktionen. När man inte längre tillåts ha verktyg för att skydda den egna marknaden och industrin från billiga västerländska högteknologiska produkter blir det näst intill omöjligt att bygga upp en egen högteknoloisk produktion. Utan tullarna finns det ju inget sätt att konkurrera med de utländska varorna - det är ganska självklart egentligen.

Volvo och SAAB blev inte stora i Sverige och internationellt utan svenska importtullar på bilar eller utan subventioner från den svenska staten. Så är det bara. Det liksom går inte att komma ifrån. Fast, jag väntar i och för sig fortfarande spänt på utfallet från min utmanin igår - se posten nedan - hitills har det inte gått så bra för Jonas att få fram några svar verkar det som, men detn som lever får se.

För att avsluta vill jag rätta till ett par frågetecken som verkar ha uppstått hos vissa personer. Jag tycker verkligen inte att tullar bara för att ha tullar är något jätte-kul. I de bästa av världar vore just fri handel hur gött som helst. Problemet idag är bara att det inte är fri handel som bedrivs inom t.e.x. WTO. Som jag nämnt tidigare kan det aldrig vara fri handel när olika regler tillämpas för olika stater och det kan inte heller någonsin vara fri handel på lika vilkor mellan stater som är industrialiserade, rika och stater som är underutvecklade. Fri handel på riktigt mellan jämbördiga parter vore ultimat. Så ser det inte ut idag och då handlar det bara om att jag ser det som rimligt att även underutvecklade länder ska ha samma möjligheter till att genom att initialt skydda sin egen marknad och industri med tullar och subventioner som alla dagens industrialiserade länder haft under den period då man genomförde sin industrilaisering.

Rätt ska vara rätt. Capish?

Uppmaning

2006-12-05T21:39:00.000+01:00

Igår skrev Jonas Grafström en post på sin blogg som jag kände mig tvungen att skriva ett svar på senare under kvällen - se nedan. En av frågorna som Jonas ställde var varför det finns skepsis mot WTO och en annan var vad tullar ska vara bra för eller något åt det hållet om jag förstår det rätt. Den första frågan började jag ett kortare resonemang om i posten som jag skrev igår kväll - bli inte förvånade om jag återkommer till det i andra inlägg framöver. Men nu till Jonas andra fråga som jag väljer att illustrera med följande utddrag från den aktuella posten.

"Många fattiga länder runt om i världen tvingas idag att öppna sina egna marknader för i-ländernas varor, vilket ofta innebär att inhemska industrier slås ut. U-länderna måste tillåtas skydda sina hemmamarknader för att kunna trygga sin utveckling."

Den första delen kan jag till vis del hålla med om även om den som skrev det förmodligen är strax under normalbegåvad. Slutsattsen av resonemanget är däremot inte imponerande. Mer tullar.. ? tullar leder till väldärdsförluster. Alla blir fattigare. Ett betydligt bättre alternativ skulle vara att skippa tullarna och konsentrera sig på det man är bäst på. Det skulle öka den totala välfärden. Ingen nation har någonsin blivit ruinerad av handel.

Ett par saker framgår i ovan anförda utddrag. Som ni märker anser sig Jonas till att börja med kallad att använda sig av ett nedvärderande språkbruk. Jonas val av debatteknik lämnar jag dock därhän. Det intressanta är alltjämnt resonemanget som förs. Problematiken som uppstår då s.k. "frihandel" tillämpas runt om i världen har jag redan skisserat kort i posten nedan genom att använda det talande exemplet NAFTA och avtalets otvivelaktigt negativa inverkan på Mexico och det mexikanska samhället. Läs alltså nedan för att få svar på den första delen av resonemanget ovan.

Till tullar då. Jadu, Jonas. Mig veteligen finns det ett bestämt antal stater i världen som byggt någon form eller nivå av generel rikedom eller välfärd utan att i det initiala industiraliseringsskedet ha skyddat den inhemska marknaden och den nationella industriparken med relativt höga skydds- eller s.k. importtullar. Det antalet är... zippo. Diverse nyliberaler och frihandelsivrare brukar ganska ofta i debatten använda de s.k. asiatiska tigrarna som exempel på hur frihandel [jag hatar verkligen det ordet för det betyder egentligen inte ett jota som det används idag] verkat mirakel för industriell uppbyggnad, spridning av rikedom och skapandet av välfärd. De s.k. asiatiska tigrarna är Taiwan, Sydkorea och Singapore.

Vad gäller de två första staterna kan vi börja med att konstatera att de var stenhårda militärdiktaturer under i stort sett hela den initiala industrialiseringsprocessen [en annan intressant notering kan vara att båda också mottog ganska feta checkar från vårt kära US and A] under slutet av 1940-talet och ett par decennium frammåt]. Men det mest centrala är följande. Såväl Sydkorea som Taiwan som Singapore gjorde mer eller mindre precis samma sak. Ni har säkert gissat det redan. Just det, under tiden då den inhemska industrin växte sig stark skyddade man kraftigt den egna marknaden och industriparken med höga importtullar och exportsubventioner. Inte precis vad frihandelsivrare säger åt dagens fattiga länder att göra direkt.

Men vi behöver inte se till andra sidan vårt kära jordklot för att hitta exempel på att frihandelsvalparnas logik och ekonomiska recept inte fungerar. Vi kan titta rakt under våra egna fötter och se till vårt egna lands ekonomiska historia. Sverige skyddade länge och skyddar till stor del fortafarande sin egen industri med importtullar och exportsubventioner. Mindre idag visserligen på grund av medlemsskap i WTO och EU men det förekommer fortafarande och viktigast: det var strategin man använde för att bygga upp en stark svensk industri under 1900-talet och den generella svenska välfärden så som vi känner den idag [åtminstonde ett tag till om vi har tur och Göran Hägglund och c/o chillar ner lite].

Den centrala frågan för mig och många andra blir följdaktligen - varför man inom organisationer så som t.ex. WTO inte tillåter dagens underindustrialiserade länder att göra precis det som alla dagens ekonomiskt starka stater gjort under sin industrialisering.

Så för att avsluta denna post vill jag ge er som är intresserade en liten utmaning. Ge gärna exempel på stater som idag är framgångsrika ekonomiskt som inte använt sig av tullar och subventioner i relativt hög utsträckning under tiden då man byggde upp sin industri och sin välfärd. Jag väntar med spänning.

Varför WTO är skit

2006-12-04T19:19:00.001+01:00

Jonas Grafström, lokal Muffare, skriver ett inlägg på sin blogg om WTO och ställer ett par frågor. Dels har Jonas problem att greppa varför det finns kritik mot WTO och den så kallade frihandelspolitiken över huvud taget. Jonas ställer också frågan om vad tullar egentligen ska vara bra för och citerar indignerat ett utdrag från Ung Vänsters hemsida.

Ja, Jonas - visst är det underligt att miljontals människor på alla kontinenter går ihop och bildar rörelser för att bekämpa strukturanpassningsprogram, marknadsliberaliseringar och annat. I en ungmoderats värld vet de kanske helt enkelt inte vad som är bäst för dem själva.

Men för människor som inte bor i Luleå utan i den rika världens pereferi eller rent av utanför den industrialiserade världen på platser som Central- och Sydamerika, Afrika, Sydostasien och annorstädes är verkligheten en annan.

Jag har under lång tid, uppenbarligen till skillnad från Jonas, intresserat mig för dessa människors verklighet och sökt efter vägar att från min trygga tillvaro i Luleå förstå, solidarisera mig med och i möjligaste mån ändra denna verklighet genom konkret arbete. Jag har också vid upprepade tillfällen besökt platser som El Salvador, Nicaragua, Honduras, Venezuela, Kuba, Mexico mm. för att om möjligt öka förståelsen. Jag har talat med människor som organiserar sig mot frihandelsavtal och privatiseringar, jag har sett med egna ögon den verklighet som globaliseringen skapar i fattiga länder.

Nedan ska jag kort försöka åtministonde börja på ett svar till Jonas som kanske kan hjälpa till att skingra dimmorna till en del.

Problemet WTO

Jag vet ärligt talat kanppast var jag ska börja. Att ta upp tråden någonstans i detta väldiga problem som kallas för WTO känns näst intill futilt för ämnet är så stort. Därför ska jag hålla det personligt. Jag ska inte dra en massa årtal, avtal och siffror - bara berätta kort om lite egna upplevelser och erfarenheter som färgats av WTO på olika sätt.

I El Salvador träffade jag såväl bönder som arbetare i sammansättningsfabriker i de s.k. "frihandelszonerna". Jag och min kamrat Klara Broström (med vilken jag gjorde ett projektarbete på ämnet) talade med dessa människor om deras situation och politiska verksamhet. Gemensamt för dem alla var att de kämpade mot WTO, frihandelsavtal initierade av USA så som CAFTA och Plan Pueblo Panama. För att sätta deras oro år 2004 i perspektiv kan vi gå tillbaka till 1994 och norrut till Mexico.

1994 inledde Zapatistarmeén för nationell befrielse (EZLN under Commandante Marcos) sitt väpnade uppror mot den mexikanska staten. Det var en produkt av en annan händelse den 1 januari 1994. Det var datumet som frihandelsavtalet NAFTA trädde i kraft mellan USA, Mexico och Kanada. 1994 låg den generella fattigdomen (räknat efter FN standard) i Mexico strax under 50 procent. Mexicos huvudgröda tillika viktig exportvara var Majs.

Tio år senare, år 2004, låg den generella fattigdomen i Mexico på omkring 75 procent (kolla gärna upp siffrorna om ni känner för det) och tiotusentals majsbönder i Mexico var utslagna från marknaden - såväl lokalt som regionalt som nationellt som internationellt. Istället flödade butikshyllorna över av billig amerikansk subventionerad majs.

Avtalet NAFTA tillämpade helt enkelt lite olika relger för olika medlemsstater. Amerikanska bönder som odlade majs fick tunga subventioner. Amerikansk tullpraxis fortsatte mer eller mindre oförändrat medan Mexico tvingades riva sina tullar. Amerikanska bolag upprättade skattefria fabriker i norra Mexico - arbetarna fick hutlöst lågt betalt, varorna stannade inte inom landet och verksamheten bidrog i princip inte alls till det mexikanska samhället då verksamheten som bekant var (och är) helt skattefri.

Den stora ökningen av fattigdomstalen i Mexico under NAFTA:s tio första år är till stor del en produkt av den subventionerade majsen från USA som slog ut fattiga småbönder på landsbygden.

Under mina resor på den norra sidan av Rio Grande-floden märks NAFTA på ett par olika sätt. Dels ser man efterverkningarna när man äter ute på restaurang eller när någon ska komma och tömma avloppet. Låglönemarknaden i USA strömmar över av illegala invandrare från bl.a. Mexico som på grund av nyfunnen fattigdom och utslagning tvingats till resan över den allt hårdare bevakade gränsen (och numera även muren). NAFTA märks också i Texas av genom breddade motorvägar och milslånga lastbilskaravander på väg norrut fullastade med varor och på väg söderöver tomma som skal.

NAFTA är en del av vad högermänniskor och liberaler brukar kallaför frihandel. För miljontals mexikanare utan jobb och försörjning är det helvettet på jorden. För miljontals människor i Latinamerika och världen ett avskräckande exempel. Kanske då inte så märkligt att WTO-toppmötet i Cancun, Mexico, 2003 skakades av gigantiska protester.

Ok. Jag hinner inte skriva mer nu, ska på bio och ladda upp inför mitt närmaste besök i US and A med att se Borat på bio. Men jag återkommer senare och fortsätter resonemanget i ett annat inlägg.

Den bolivarianska revolutionen fortsätter

2006-12-04T10:10:00.000+01:00

Venezuelas president Hugo Chavez segrade natten till idag i landets senaste folkomröstning gällande presidentskapet med omkring 61 procent av rösterna mot opositionskandidaten Manuel Rosales drygt 38 procent. Samtliga internationella valobservatörer på plats berömde valproceduren.

Kanske skulle man kunna hoppas att internationell media, också den svenska, slutar beskriva Chavez som någon form av kvasidiktator. Men så naív är jag inte.

Ett litet orosmomnet finns dock. Det är att Chavez nyligen deklarerat att han planerar att hålla folkomröstning om att riva upp klausulen i konstitutionen som deklarerar högsta antal möjliga omvalstillfällen för sittande president för att kunna sitta kvar till in på 2020-talet och längre.

Visserligen är situationen i Venezuela komplex på flera olika sätt. Visserligen är det så att Chavez på många sätt förkroppsligar den bolivarianska revolutionen och visserligen har vanligt folks tillit till Chavez som person fått många att göra resan till politiskt och socialt medvetna revolutionärer. Men jag tror inte att någon revolution på längre sikt, mår bra av att ledarskapet permanenteras på ett tidigt stadium. Istället för att jobba på att göra sig själv oumbärlig för det revolutionära Venezuela borde nog Chavez syssla med det direkt motsatta - skulle jag i alla fall vilja hävda.

Ps. Pinochet håller på att trilla av pinnen. Jag sörjer inte. Ds.

Luleå föll mot LHC

2006-11-30T22:30:00.000+01:00

Var på Lulematchen idag. Matchen i sig var inte så het kan man lugnt säga. Trots att det hettade till i sarghörnen ett par gånger kastades inga hanskar. Tyvär. Spelmässigt var det heller inte historiens fetaste tillställning. Lule har problem med spelet. Stora problem vill jag hävda. Passningarna fastnar i mittzonen på forcheckande motståndare och man har svårt att komma till avslut - särskilt med folk på mål.

Men en ljuspunkt fanns att skåda. Jag måste säga att jag fetdiggar Lerners coaching. Med mindre än en minut kvar i tredje och ställningen 1-3 kallades Leinonen till bänken och man matchade 6 man mot 4. Nästan direkt satte LHC spiken i kistan genom Emvall i öppen kasse. Med trettiotalet sekunder kvar på matchklockan börjar folk att lämna arenan. Vilken traditionell svensk coach hade garanterat återinstallerat keepern mellans stolparna för att vänta ut de sista sekunderna fram till signalen.

Men inte Slavomir Lener. Nej. Lener tar istället time-out och lämnar kassen tom. Och se på fan. Chabada reducerar till 2-3 med tiotalet sekunder återstående i spel 6 mot 5. Visserligen räckte come-backen inte ända fram till kvittering, men matchen fick nytt liv i ungefär en halv minut.

Riktigt osvensk coaching med andra ord från Lener som också byter målvakt hipp som happ. Riktigt skönt att se. Elitserien behöver fler tränare som vågar gambla och inte bara spelar säkra kort hela tiden.

Kuba

2006-11-30T10:37:00.000+01:00

I helgen firas Fidels 80-årsdag och årsdagen för revolutionärernas landstigning med båten Granma. Det verkar dock förbli osäkert in i det sista om Fidel kommer att delta eller inte, om hälsan kommer att tillåta. I mångt och mycket ser jag mig själv som en kubavän. Det vill säga. Jag stödjer det kubanska folkets rätt till suveränitet och självbestämmande. Jag anser också att Kuba gång på gång uppfyller veritabla mirakel då landet lyckas upprätthålla en god levnadsstandard åt befolkningen med bra sjukvård och andra sociala skyddsnät - trots årtionden av internationell isolering och USA-ledd handelsblokad.

Men som i alla andra länder i världen finns det också problem på Kuba. Det mest uppenbara är kanske att en gubbe suttit vid maktens roder lite för länge. Det är, skulle jag vilja säga, en del av den större bilden som kan kallas för Kubas demokratiska problem.

Jag, tillsammans med tusentals andra kubavänner runt om i världen vill inget helre än att se demokratiska reformer på Kuba i progressiv riktining. Med det sagt är kanske det sista vi vill se "demokratiska" reformer i regressiv eller konserativ riktning - alltså en återgång till ett samhälle styrt av ett fåtal rika - liksom det Kuba vilket revolutionen en gång krossade.

Vilket tillfälle skulle väl inte vara bättre för sådana reformer än nu. Fidel är fortfarande, om knappt, i livet men tvingas att släppa taget successivt om makten. Är det inte då dags för en ansvarskännande ledare som värnar om sitt folk, sin revolution och sitt land att öppna upp för de välbehövda reformerna?

Jag tycker det. Men den utveckling vi sett på Kuba å sistonde har istället varit att Fidel lämnat över makten allt mer till sin yngre broder Raul Castro. Detta är en "plan of action" som jag har mycket svårt att förstå av flera olika anledningar. För det första fick jag det entydiga intrycket under min tid på Kuba vintern 2005 att Raul är ytterst impopulär på gatan - bland folket. Något jag hörde ofta var "blir det Raul blir det krig". Han anses som mycket "hard-line". För det andra måste en intelligent man som Fidel lika väl som vem som helst förstå att utnämningen av en broder till efterföljare på tronen ger ruggiga Kim Il Sung - Kim Jung Il-vibbar.

Istället för att ta chansen att föra Kuba på rätt väg i detta historiska vägskäl är jag mycket rädd för att man sumpar tillfället. Att ha det system som funnits på Kuba sedan revolutionen med en permanenterad ledare som Fidel var väl något så när stabilt under Castros ledning. Det berodde på många saker. Inte minst Fidels oerhörda auktoritet, karisma, brinnande engagemang och stora popularitet hos folket var utmärkande. Tron att någon annan skulle klara av att fylla det vakum han snart lämnar efter sig i ett system organiserat på det sättet som det har varit under honom är inget annat än förnuftsvidrigt.

Jag hoppas innerigt att revolutionen kommer att överleva denna brytningstid, men jag tror inte att det är möjligt utan demokratiskt progressiva reformer.

Mobilt bloggande

2006-11-25T16:52:00.000+01:00

Nu har jag gått och köpt en ganska spexig mobil. Förutom en massa onödiga saker kan den bland annat skicka bilder och text direkt till en blogger-site. Det tycker jag är ganska flashigt. Det underlättar inte minst bloggande på resande fot. Jag tänkte nog göra en liten "test-run" med det hela om ungefär två veckor när jag åker till staterna i fyra veckor. Vi får se hur det går helt enkelt, men det kan nog vara ganska coolt. Mer info kommer senare.

Uuugh

2006-11-23T16:13:00.000+01:00

Nu har man alltså åkt på en dundrande höstförkylning. Och vädret här uppe fortsätter att vara hundra gånger värre än kasst. Tror inte man har sett solen på två eller tre veckor. Kanske överdriver jag lite, men inte mycket. Ska det liksom regna året ut kanske någon kan göra det klart redan nu så kan man ta sitt pick och pack och flytta till ett land som solen inte glömt när man ändå håller på.

Ok. Jag ska sluta klaga och återgå till att tycka synd om mig själv. Eller nått.

Julafton kom tidigare i år

2006-11-22T17:15:00.000+01:00

Som sagt. Julafton för rap-nördar som mig själv. Jag menar, kan det bli bättre? Jay Z släpper nytt liksom The Game och Snoop D.O.DoubleG. The Game släpper plattan The Doctor´s Advocate, Jay Z släpper plattan Kingdom Come och Snoop släpper plattan The Blue Carpet Treatment. Som sagt. Lilla julafton utan tvekan. Jag kanske till och med blir tvungen att faktiskt köpa åtminstone Snoops och Hovas album, det vore om inte annat synd att avbryta sviten så att säga. Har man alla tidigare skivor vill man ju kunna stajla också med den senaste, typ.

Varför är det så grymt att just dessa mc.s flippar skripten samtidigt? Jag skulle vilja säga att Jay Z utan tvekan och Snoop typ också tillhör de få nuvarande mc.s som kan kallas för levande legender. NAS släpper också nytt snart och han är enligt mig den absolut största efter att ha startat karriären med tidernas utan tvekan rakt igenom fetaste skiva någonsin inom genren, Illmatic. Men Hova och Snoop har skivor som Jay´s Reasonable Doubt, Blueprint2 och Snoops Doggystyle och Tha Last Meal. Skivor som för evigt kommer att inneha en ytterst helig plats på väggen i min skivsamling. Att dessa två levande legender för mig och många andra släpper nytt samtidigt är som en skänk från ovan.

Vad gäller Snoop får man gärna för mig glömma bort all skit som han varit med och tagit fram den senaste tiden. Trots att mycket bra också proddats ger jag inte mycket för att han slutat vara lika hard-core som han var en gång i tiden, något som kanske tog sig främst uttryck i och med Doggystyle. När Snoop är hardcore och rappar med energi är han hur grym som helst. Allt jävla P.I.M.P. skit och duett nonsens kan man liksom skuffa åt sidan. Hoppas att vi slipper för mycket sånt på senaste plattan.

Ahhh... Just kick back and relaxxxxx.

Skuggpresidenten svors in

2006-11-21T11:18:00.000+01:00

Vid ett massmöte med hundratusentals deltagare i Mexico City svors Manuel Lopez Obrador in som skuggpresident och ledare för en "paralell mexikansk regering". Det mexikanska presidentvalet som hölls tidigare i år har av miljontals mexikaner, internationella bedömmare och Obrador själv underkänts på basis av utbrett valfusk och andra oegentligheter.

Jag tycker att det är hedersvärt att Obrador, hans parti och folket som står bakom dessa inte ger upp utan fortsätter kämpa mot den illegitima oficiella presidenten Mr. Calderon och hans regering, mot den dominerande reaktionära högerpolitiken och för ett annat Mexico. Nu gäller det bara att Obrador och hans kompanjoner lyckas utgöra en stark oposition på gatan mot Calderon i parlamentet, för att vinna ytterligare stöd och för att blockera högerregeringens möjligheter att agera. Lite orolig kan man vara för exakt vad som är strategin på lång sikt.

Siktar Obrador efter att ta hem nästa val? Förmodligen, men var det då taktiskt riktigt att nu svära in sig som skuggpresident? Kanske, kanske inte. Jag hoppas och tror att det kan ha varit det.

Ytterligare andra frågetecken tornar upp sig på horisonten. EZLN och zapatisternas ledare Marcos har inte direkt hurrat över Obrador och hans kandidatur. Tvärt om har Marcos själv flera gånger under valrörelsen i somras gått ut i hård kritik mot Obrador som han anklagat för att inte tillhöra "den riktiga vänstern" etc. Hur kommer rörelsen bakom Obrador att förhålla sig till EZLN och hur kommer EZLN att förhålla sig till PRD? Det är frågor av stor vikt som måste bevaras.

Men jag tror att man trots allt bör se på PRD och Obrador som någorlunda progressiva krafter i ett annars korrupt och högerkonservativistiskt vridet Mexico. Det återstår att följa utvecklingen med viss tillförsikt helt enkelt.

Lyckad helgkurs i Gävle

2006-11-20T13:25:00.000+01:00

Under helgen har jag varit nere i mitt fadderdistrikt Ung Vänster Gävleborg och hjälpt till med en helgkurs för nya medlemmar och sympatisörer i rörelsen. Kursen hölls i Ung Vänster Gävleborgs lokaler på Brynäs i Gävle.

Det var en riktigt rolig kurs faktiskt. Ganska bra med folk (ungefär tio stycken nya) och bra diskussioner. Jag höll ett pass om feminism och socialism tillsammans med Elisabeth Biström, också från Förbundsstyrelsen och på lördagen höll jag två pass. Det första handlade om Ung Vänster som organisation, varför vi organiserar oss som vi gör, hur vi fungerar idag och lite historia. Det andra passet efter lunch handlade om vad vi håller på med idag i Ung Vänster. Det blev en hel del prat om hur vi ska lyckas mota tillbaka rasisterna runt om i landet efter deras sentida stora framgångar och palestinakampanjen - Riv Muren, Befria Palestina. Även den meckiga borgarregeringen och hur vi bäst arbetar för att samla ihop det ganska påtagliga borgarföraktet som sprider sig likt en löpeld i vårt land just nu avhandlades.

Överlag kändes det som en riktigt lyckad och framåtsyftande helg. Kan nog bli ett välförtjänt lyft för Ung Vänster Gävleborg. All cred till Malin och Björn som fixade en nice kurshelg helt enkelt!

Dagens vardagshjälte

2006-11-17T19:18:00.000+01:00

I digra tider med en meckig högerregering som förstör våra liv får man ibland se till de små ljusglimtarna i tillvaron. Idag hittade jag en sån ljusglimt i Luleås gratistidning City när jag väntade på att passet skulle börja på gymet. Lätt dagens vardagshjälte. Mer sånt!

Kurs i Gävle

2006-11-17T10:28:00.000+01:00

Ikväll bär det av ner mot mitt fadderdistrikt Gävleborg för en introduktionskurs över helgen. Jag ska tillsammans med Elisabeth Biström, också från förbundsstyrelsen, hålla pass om socialism - feminism - organisation och Palestinakampanjen. Det ska bli nice att komma ner till Gävle igen. Det var under valrörelsens sista spurt som jag var där sist och alltid roligt med kurser.

Vi hörs igen efter helgen.

Back Home

2006-11-16T20:57:00.000+01:00

Nu börjar äntligen mina och Idas planer för juletiden att materialisera sig på äkta marxistspråk. Det blir en vända till hemtrakterna över ungefär fyra veckor.

Vi flyger in till Memphis, stannar över natten och sen vidare till södra Texas där vi stannar i ungefär en vecka. Sedan flyger vi upp till Arkansas och stannar i typ tre och en halv vecka. Det är inte det enklaste att planera ihop sånt här när man har släkten utspridd lite varstans men det ska bli riktigt roligt tror jag och farsan kommer över från Taiwan en vecka, det blir nog hur bra som helst.

Kanske jag till och med bloggar lite från staterna i vinter. Det skulle vara soft.

LO = ?

2006-11-14T20:27:00.000+01:00

Imorgon genomför SAC en endagslång landsomfattande politisk strejk mot Alliansens förslag på försämringar av a-kassan. LO-ledningen har gått ut och deklarerat att man inte ser politisk strejk som "ett effektivt vapen i den fackliga kampen" enligt kommentar på landsorganisationens hemsida.

Om det är någon gång som den breda fackföreningsrörelsen i landet Sverige behöver ta strid är det nu och finns det något vapen som är effektivt i den striden är det den politiska strejken. Gång på gång visar LO att viljan till stridbarhet finns, men den finns inte i ledningen. Kommunals ledning visade det 2003 och nu visas det prov på samma bredvillighet att verkligen "Ta Fajten" som för tre år sedan.

Vill man få nya medlemmar och visa sig vitala och stridbara i dessa tider då högervindarna blåser och flok lämnar facket är det bäst att också visa att facket är till för mer än bara avtalsrörelser. Facklig kamp sker hela tiden och överallt, inte bara vid förhandlingsbordet utan även dagar som imorgon, den 15 november. Synd bara att den breda fackföreningsrörelsen inte vågar "Ta Fajeten" i år heller.

Bevaka gränsen

2006-11-08T09:16:00.000+01:00

Har gjort min dagliga plikt som amerikansk medborgare och suttit flera timmar på www.texasborderwatch.com och bevakat den amerikanska gränsen mot Mexico. De ska inte tro att de kommer över utan att vi ser det. Bra att vi medborgare får ta saken i egna händer.

Eh? Sjuka, sjuka, sjuka land. Eller ska man kalla det för en polisstat? Det är nog en smaksak.

Demokraterna tar rep.huset

2006-11-08T08:59:00.000+01:00

ok. Demokraterna tar representanthuset. Det står klart efter gårdagens val i USA. Men jag och många andra häpnar nästan lika mycket varje gång som man talar om USA i termer som världens största demokrati. Hallå, 42.25 procent av de röstberättigade deltog igår, och det var ovanligt högt. Ser man dessutom till alla miljontals papperslösa invandrare som utgör stora befolkningsandelar särskilt i mina hemtrakter i södern ser det ännu värre ut.

Jag menar, kom igen. Flera Öststater hade ett par olika partier som medborgarna kunde välja mellan. Samtliga var eller hade kopllingar till kommunistpartierna i landet som i sin tur hade kopplingar till SUKPB. Capish. Ändå är det ganska få som talar om dessa stater som demokratier under Sovjettiden.

Tittar man på USA finns det två partier som har någon astronomisk chans i hevettet att vinna valen. Det är naturligtvis demokraterna och republikanerna. Två högerpartier, den ena snäppet mer extremt än den andra. Mycket liten skillnad i politik finns mellan dessa olika partier, det mesta handlar snarare om skillnader i formulering och retorik. Inte konstigt att 60 procent skiter i att rösta.

Ett gammalt öststatsskämt som jag hörde en bekant från Polen säga en gång faller ganska väl in i det scenario som möter en amerikansk röstberättigad.

- När hölls det första "demokratiska" valet?

- Jo, när Gud skapade Eva och sade till Adam - Nu kan du välja dig en fru.

Lika goda kålsupare

2006-11-07T21:12:00.000+01:00

Soft att Sadam äntligen ställs inför rätta för sina brott mot det irakiska folket? Mja.

Inte soft att den amerikanska administrationen använder rättegången som ett slagträ i den inrikespolitiska debatten. Sedan är det naturligtvis helt och hållet omöjligt för rättegången mot Sadam att någonsin spegla någon form av rättvisa eller sanning då den genomförs av en domstol bestående av iraktiska marionetter. Det kommer aldrig i denna skenrättegång att komma fram att USA gav sitt indirekta stöd till Gasattacken mot Kurderna i Halabja 1988 eller att CIA hjälpte Sadam till makten då det begav sig och höll honom om ryggen ända fram till Gulfkrigets dagar.

Med andra ord. Soft att Sadams brott kommer i dager. Men för att det ska bli på riktigt måste också USA: s brott som bl.a. innefattar medhjälp till många av Sadams brott komma under lupp.

Tyvär kommer det inte att ske, åtministonde i den närmaste framtiden.

Jag är visserligen motåndare till dödsstraffet som metod och tror verkligen inte att dödsstraffet löser några problem, inte ens när det gäller Sadam Hussein och särskilt inte vad gäller situationen i dagens ockuperade Irak. Men om Sadam ändå måste hänga från galjen vore det enda rättvisa att George W. Bush gjorde honom sällskap.

Sic

2006-11-04T05:54:00.000+01:00

www.texasborderwatch.com

Säkerhetsrådsplatsen till Panama

2006-11-03T09:50:00.000+01:00

Striden har varit het mellan Venezuela och Guatemala om den latinamerikanska posten i FN: s säkerhetsråd den senaste tiden. Slutligen var det ingen av de två kandidaterna som tog hem segern. Det gjorde istället kompromisskandidaten Panama. En i grunden relativt menlös och okontroversiell stat som mest troligt kommer att göra det mesta enligt George W. Bush bok.

Synd måste jag säga att jag tycker att det är. Stört är också svensk medias rapportering om saken. Det är anmärkningsvärt att varje gång en internationell ledare kritiserar amerikanskt förfarande på världsarenan handlar det om att man exploatera [sic] en antiamerikanism för att mobilisera stöd bland utvecklingsländerna. [DN idag] Här talar man naturligtvis om Venezuelas president Hugo Chavez. Och just av den anledningen att han gjort det till sitt internationella politiska projekt att ena Latinamerika för sina egna intressen för att stoppa amerikansk lekstuga på sin självproklamerade bakgård och soptipp är han inte värdig att tillskrivas en egen politisk vilja eller agenda. När man talar om Condie Rice och hennes vilja att bomba tillbaka Iran till en veritabel stenålder handlar det om andra saker. Men när Chavez kämpar för ett enat och fritt Latinamerika "exploaterar han antiamerikanism". Det är inte bara att skriva ner Chavez som person och som politisk kämpe. Det är att i ett par slag på tangentbordet reducera utvecklingsländer i Latinamerika till viljelösa subjekt som leds lik får av en upplyst ledare utan att ha egna viljor.

Kom igen nu för fan. Som om inte den svenska borgerliga pressen och Dagens jävla Nyheter redan drog ett för tungt lass i realiserandet av "The White Mans Burden"!

Intressant samtal med Green-Party Aktivist

2006-11-01T13:44:00.000+01:00

http://stream.publicbroadcasting.net/production/mp3/vpr/local-vpr-538820.mp3

Bruce Marshall, en kandidat till amerikanska representanthuset från The Green Party säger en del bra saker i en intervju i amerikansk Public Service. Det är verkligen mycket intressant att det faktiskt pågår en hel del debatt i den amerikanska valrörelsen just nu om just 11/9 2001 och vad som egentligen skedde. För er som missat den posten vill jag återigen uppmana er att ladda ner och se filmen "Loose Change" [Seccond Ed.].

Även om den venezuelanska presidenten Hugo Chavez kan tendera att ta ut ganska vida svängar när han sitter i statliga "Alló Presidente" [Hej Presidenten ungefär] och pratar om George W. Bush som djävul, alkoholist och totalt galen har hamnar han ganska nära kärnan när han talar om Mr. Bush som "Mr. Danger". Att vi har en enda militär och ekonomisk supermakt i världen idag som varje dag aktivt strävar efter totalt världsherravälde och hegemoni är en sak. Att denna stats ledning inte tvekar en enda sekund att offra mer eller mindre namnlösa civila i den kapitalistiska världens pereferi är en sak. Att man inte tvekar en sekund att skicka hundratusentals unga landsmän och kvinnor till en säker död i Mellanösterns Ökensand, det är en sak. Men att alla bevis pekar på att man medvetet offrat tusentals av de egna ekonomiska och ideologiska kärntrupperna - mäktiga män och kvinnor i kapitalismens högborg World Trade Center - som "collateral damage" i en tjugohundratalets Tonkin Bay manöver - det är näst intill häpnadsväckande. Ett häpnadsväckande bevis på religiös och politisk fanatism i dess värsta form.

Frågan är bara hur länge det kommer dröja innan sanningen om Bush-reigmens sanna karraktär kommer ut på bred front. En sak är jag dock övertygad om. Historiestudenter om hundra år kommer att läsa om vår samtid och undra hur så många människor över hela världen kunde låta sig luras. Hur så många människor runt om i världen kunde tiga still och passivt se på medan ett land gick i spetsen för imperialistiska rövartåg som i förängningen hotar själva civilisationens existens.

Kul, kul, skrämmande

2006-10-30T19:30:00.000+01:00

Lyckad kurs i Umeå

2006-10-30T10:49:00.000+01:00

Tillbaka efter en helg i södra Sverige. Det var en bra och lyckad eftervalskurs i Umeå som hölls på Ålidhemsskolan lördag-söndag. Deltagare var det unefär 30 pers som rörde sig sammanlagt under de två dagarna varav de alra flesta var helt eller delvis färska medlemmar sedan valet. Riktigt kul att se så många nya ansikten och träffa nya kamrater.

Känns också som själva kursen blev lyckad i sig också. Passen var bra. Jag höll ett grundläggande pass om socialistisk teori och praktik, var med och kickade lite kille och feminist samt lite om vår Palestina-kampanj som håller på för fullt just nu. Elisabeth Biström från förbundsstyrelsen, hemmahörande i Umeå, höll ett riktigt bra pass om situationen i Palestina, främst på Västbanken, utifrån sina egna erfarenheter från en resa dit i december 2005.

Allt som allt en bra helg. Tur bara att man är student så man kan sova en hel måndag för att återfå krafterna.

Kurs i Umeå

2006-10-27T18:11:00.000+02:00

Imorgon bitti klockan 05.45 bär det av till Umeå över helgen. Ung Vänster Västerbotten har eftervalskurs under lördagen och söndagen. Tanken är att jag ska hålla ett par pass. Det ska nog bli kul tror jag. Bland annat ska jag snacka lite marxism. Käns som man hållt hundra marxism-föredrag vid det här laget och varje gång käns det som om det inte varit helt hundra. Jag har en tendens att krångla till saker och ting väldigt mycket. Då framstår man mest ganska nördig och pretto. Det är fan en konst att prata marxism utan att hålla tio-minutersutläggningar om den klassiska ekonomin och det borgerliga samhällets ekonomiska rörelselag liksom. Det är inte så soft att lyssna på alla gånger. Så den här gången har jag försökt snickra ihop ett pass som är ganska ABC-basic. Hoppas det funkar.

Hur som helst ska det bli kul att träffa alla grymma kamrater i AC.

Hallelujah

2006-10-26T07:38:00.000+02:00

Nu ska alla den svenska skolans problem och brister lösas på en enda gång. Skolminister Jan Björklund har verkligen föreslagit helt genialiska lösningar. Kvarsittning på gymnasiet och avstängning från grundskolan. Fan vad smart, not.

Om unkna disciplineringsmetoder är det mest pedagogiska som Das Folkpartai kan komma dragandes med från sina idoga vändor till historiens skäphög har till och med jag överskattat deras förmåga.

Tentaångest

2006-10-24T09:25:00.000+02:00

Just nu är det tentaperiod och jag har lite tentaångest. Kanske är det delvis därför som det varit en minst sagt svart period för mitt bloggande. Var i helgen i Stockholm på Studieutskottsmöte och i Borlänge och föreläste om Palestina-konflikten. Det var roligt. Alltid lika kul att komma ner till Dalarna och träffa några av de grymmaste aktivisterna som vi har i förbundet.

Annars kan jag bara uttrycka min glädje över att Luleå Hockey äntligen tagit tummen ur och lyckats ta poäng igår borta mot Malmö (2-2). Inte helt illa. Men så här är det alltid. Förlust radas på förlust innan juluppehållet. Sedan är det alltid något som släpper i spelet och vi arbetar oss stadigt uppåt i tabellen. Men det brukar komma lite för sent för att vi ska orka ända fram. Det brukar ta slut någon gång i kvarten eller semin. I år vill jag se något annat. Lite vinster innan jul till exempel.

2006-10-16T08:41:00.000+02:00

Lyckad regeringsbildning?

2006-10-13T11:20:00.000+02:00

Hur länge höll den borgerliga regeringen utan större skakningar? Inte ens 24 timmar. De borgerliga som ständigt varit snabbast tillika mest uthålliga i sina idoga skrik om skandal gentemot den socialdemokratiska regeringens dylika förehavanden har nu sina egna problem att se till. Nu har det dessutom avslöjats att handelsministern Borelius sommarhus ägs av ett bolag med bas i ett s.k. "skatteparadis".

Som kamrat Sofi Laestander uttryckte det väl i en debatt i Radio Norrbotten P4 igår eftermiddag är det intressanta i sammanhanget egentligen inte felen i sig utan det faktum att ministrarna inte skitit i TV-avgiften av misstag eller slav utan som en politisk manifestation. Kalla det för civil olydnad eller vad du vill, men politiskt medvetena och ideologiskt baserade handlingar är det alltjämnt. Avståndstagande från TV-avgigten som en protest mot avgiftsfinansierad Public Service och negligeringen av registreing av hushållsnära tjänster som en personlig protest mot arbetsrätt och statlig skatt.

Det är i detta sammanhang som ministrarnas förehavanden blir riktigt alvarliga. Dels för att det ger totalt felaktiga och för samhället skadliga signaler till befolkningen men också för att det slår hela den under flera år konstruerade bilden av "De Nya Moderaterna" i spillror. Härom fäller jag personligen inga tårar, det är en bild som vi i den svenska vänstern kämpat för att avslöja under hela valrörelsen. Det som oroar mig är att det ger en klar vink av den nytillträdde regeringens planer med Sverige. Jag menar, det är naturligtvis inte en slump att man väljer att utse en notorisk Timbro-höger nyliberal som aktivt skitier i TV-avgiften (något som förefaller varit mycket mer öppet kännt än hon själ vill tillstå) till Public Service högsta chef. Det är istället ett oerhört tydligt klarläggande och blottande av högeralliansens verkliga politik bakom alla konstruerade rökridåer.

Evo Moralez

2006-10-12T21:28:00.000+02:00

Den bolivianska folkvalda och mycket populäre presidenten Evo Moralez har ålagts flygförbud från amerikanska myndigheter. Eftersom inte många stater runt om i världen i dagens läge har ryggrad eller politisk vilja nog att stå upp mot den amerikanska tokdominansen har så gott som alla världens större flygbolag gått med på att idka flygförbud gentemot de personer som återfins på USA:s flygförbudslista, numera alltså även Evo Moralez.

Stanna upp en sekund eller två och betänk situationen. Betänk det absurda i situationen. En stat belägger alltså en annan suverän stats folkvalda ledare flygförbud. Förbudet kanske ger Moralez en del välbehövda luckor i schemat, men hur sjukt är det inte att USA får härja på det här viset utan att nämnvärda protester hörs från omvärlden och världssamfundet. Det är ju ett rent brottsligt och demokratividrigt förfarande.

Till något helt annat. Imorgon eftermiddag bär det av ner till Sthlm och sammanträde med förbundsstyrelsen under lördagen och söndagen. Jag ser fram emot vad som jag tror kommer att vara ett såväl intressant som viktigt möte. Valet och allt som det inneburit och innebär ska utvärderas och analyseras.

Vi hörs igen till veckan. Ha en bra helg, och kom ihåg - Skyll inte på mig, jag röstade rött.

2006-10-12T11:25:00.000+02:00

Skyll inte på mig. Jag röstade (v)...

Bakvänd problemformulering

2006-10-10T18:01:00.000+02:00

Naturligtvis är det på alla tänkbara sätt beklagansvärt att världen nu har ytterligare en kärnvapensmakt. För varje kärnstridsspets som produceras i världen ter sig den mänskliga civilisationens framtid allt mörkare. Som vi alla vet, och som historien redan utvisat, kan kärnvapen i händerna på makthungriga och hänsynslösa ledare idka en oerhört destruktiv kraft då vapnen används i praktiken. Därom råder liten eller ingen polemik i dagens svenska hegemoniska mediebild av utvecklingen i Nordkorea.

Det som gör mig konfunderad är den konsekventa problemformuleringen i riktningen, Nordkorea provocerar omvärlden. På ytan kan det te sig tämligen självklart. Ännu ett barn i den storpolitiska sandlådan har skaffat sig en större vattenpistol. Det måste onekligen ses som en ensidig provokation. Eller? Ser man till verkligheten framträder ett helt annat förhållande. Den verkliga provokationen har redan existerande kärnvapenmakter, främst USA och Ryssland stått för. Att fler länder väljer att producera egna kärnvapen kan som bäst ses som en naturlig följd av den provokation som i första hand utgjordes av redan existerande stora kärnvapenmakternas ursprungliga utveckling av tekniken och i andra hand deras blatanta ovilja att följa nedrustningsprocessen som fick ett initialt uppsving under det kalla krigets absoluta slutskede.

För alla som någon gång varit ett barn i en sandlåda vet att om storebror eller storasyster har en fet vattenpistol vill du också ha en, även om det krävs bråk med föräldrarna och flera månaders besparing av veckopengen. Det är en mer eller mindre fundamental del av det mänskliga väsendet, det kallas för strävan mot maktbalans.

Den enda lösningen ligger i en total nedrustning, ingen undantagen. Vi måste mäta USA , Ryssland och Kina efter samma måttstock som vi mäter Iran, Nordkorea eller Pakistan. En ny kärnvapenmakt ska inte bedömas i förhållande till dess hållning till USA eller till USA:s allierade eller fiender (Indien). Innan den dagen de stora kärnvapennationerna respekterar och lever upp till nedrustningskravet och existerande avtal är ständigt nya kärnvapennationer att se som en mer eller mindre naturlig, men inte desto mindre beklagansvärd, utveckling.

Bort med fribeloppet

2006-10-09T11:55:00.000+02:00

Jag hatar fribeloppet. Jag har hitills inte heller hört något hållbart argument från någon till dess försvar. Visst, klart att man ska ägna sig åt studier när man pluggar och tar lån. Men gör man en snabb jämförelse med gymnasieskolan ser man snabbt att man där kan jobb så mycket man vill, bara man klarar av plugget samtidigt. Inga problem liksom. Sen kommer man till högskolan, tvingas leva på en veritabel svältnivå och försöker man jobba för att klara sig bättre blir man återbetalningsskyldig på stubben och privatekonomin slås direkt i spillror en gång för alla. Jag menar, det vore en helt annan sak om man genom bidrag och lån från CSN fick en "studielön" som gjorde att man slapp leva under existensminimum. Då, och först då, skulle jag ha viss förståelse för det nuvarande systemet. Men sådan är inte utvecklingen. Nivån på bidraget och lånet har knappt höjts på över ett decenium. Vänsterpartiet och Ung Vänster kräver en studeilön som kraftigt skulle höja studerandes levnadsstandard. Innan det är infört säger jag - bort med fribeloppet illa kvickt.

Varierat utbud

2006-10-08T15:23:00.000+02:00

Vissa dagar är trevligare än andra. Har jobbat natt i helgen och natten mot söndagen lyckades jag slå mig själv i skallen ganska brutalt springandes med någon jacka. Initialt trodde jag att jag skulle falla ihop på plats men lyckades undvika det och jobba vidare. Inte var det sen då bättre än att man vaknar vid ett på dagen med en huvudvärk som heter duga och en känsla endast jämförbar med extrem bakfylla. Till råga på detta slår man upp DN vid frukost/lunchbordet och läser ett långt repotage om svenska hemliga militära underrättelsetjänsten FRA och deras minst sagt extensiva avlyssning av data och tele-trafik via satelit in och ut ur Sverige. Ganska lebbigt för att säga det minsta. Med tanke på att det lutar mot att alliansen kommer att bevilja FRA utvidgade befogenheter som t.ex. att för första gången sedan andra världskrigets undantagslagar få avlyssna och lagra teletrafik via kabel.

Intressant är också att alliansen verkar börja få lite svårt att hitta rätt profil i arbetsmarknadsfrågorna. Naturligtvis är det precis vad man visste skulle komma att hända. Under valrörelsen försökte de parrera alla våra försök att påvisa deras verkliga arbetsmaknadspolitik med påståenden om att de inte gick till val på att försämra anställningstryggheten, det stod inte i allinsens valmanifest jada, jada. Vi har alla hört det hundra miljoner gånger. Nu vacklas det rejält. Madde tycker att man ska slakta arbetsrätten med Fredde är lite tveksam (såklart för de måste ju upprätthålla någon slags fasad) och Bildt tycker först att man gärna kan slakta arbetsrätten men nästa dag inte (förmodligen har han fått reprimander av något slag). Allt är naturligtvis ett spel för gallerierna för att ge regeringen utrymme att sticka en fet kniv i väljarnas rygg.

Läste också en mer uppmuntrande artikel på granma.cu om den tilltagande proteströrelsen i USA mot regimen Bush och dess allt mer utspårade politik. I trosdags ägde stora manifestationer och demonstrationer rum över hela USA av en rörelse som inte verkar ha tappat nämnvärd mark efter proteståret 2003. Snarare det motsatta. Det inger hopp i alla fall.

Gamla tracks

2006-10-06T13:22:00.000+02:00

Har röjt i skivsamlingen i dagarna och hittade lite roliga gamla grejjer som jag och mina polare spelade in typ 2003 tror jag att det var. För min del är nostalgivärdet sjukt högt. Vad det ger er andra vet jag inte. Men jag postar länkarna nedan så kan ni tanka dem och lyssna om ni känner för det. Jag är väl medveten om att kvallan på produktionen kanske inte alltid är den fetaste och måste passa på att säga att jag inte idag direkt står för allt som uttrycks på spåren (inte minst det drogrelaterade måste otvivelaktigt hamna under den kategorin). Men hursomhelst. Kul med gammalt liksom.

Ps. Skivan heter Word War II och spåren nummerordning: Phone Line Intro, Still Mooving, All of Yall, Summertime (en personlig favorit faktiskt), Gunz och Ta det Lugnt.

http://www.yousendit.com/download/VppYeiNMYZc=

http://www.yousendit.com/download/VppYeuS7YZc=

http://www.yousendit.com/download/VpriCHObYZc=

http://www.yousendit.com/download/VpriCE5vYZc=

http://www.yousendit.com/download/VpriCAucYZc=

http://www.yousendit.com/download/Vpo7tSwIYZc=

Det ena och det andra

2006-10-06T10:42:00.000+02:00

Det finns helt klart roligare sätt att vakna på än att se Fredrik Reinfeldt presentera sin regeringsbildning på morgon-TV. Skönt är dock att vi slapp Mauricio - Nazi - Rojas som integrationsminister. Det är i alla fall nice. Inte så mycket mer var nice. Naturligtvis fick Das Folkpartai utbildningsministerposten, genom partaifûrern själv. Man kan bara konstatera att det är skönt att man hunnit gå ut grundskolan, ur ett strikt egoistiskt perspektiv.

Till något helt annat. Jag är ruskigt sugen på att skaffa en ny tatuering. Jag har funderat på en del olika motiv som verkar dope men har lite beslutsångest faktiskt. Dels har jag funderat på en stor Latinamerika på vänster axel utfylld med typ MST-människor som står och höjjer nävar och sina machetes. Jag har även funderat på följande motiv med en av mina stora politiska förebilder, Malcolm X:

Det är faktiskt en grymt snygg bild om jag får säga det själv som skulle göra sig ganska bra på vänster axel. Men som sagt, jag har beslutsångest. Det var lättare i Venezuela förra sommaren då jag hade typ fem minuters betänketid innan jag gjorde min senaste. Så ska det vara. Jag har inte ångrat det ännu i alla fall. Det är ju positivt.

Så en sista fundering. Är det någon som läser detta som vet bra och lätta sätt att själv lägga upp musikfiler på internet (någon särskild sida eller så, funkar Myspace??) så vore jag grymt tacksam om ni kunde ge lite tips. Tack på förhand!

Dope shit

2006-10-04T22:57:00.000+02:00

Har suttit och kollat The Up in Smoke Tour DVD:n ikväll. Det var ett tag sedan sist och man får rysningar varje gång då man nästan glömt hur jävla bra den är. Jag skulle gladeligen givit en fot eller arm för att ha fått se den på plats. WC:s crip-walk reser nackhåren varje gång.

Det närmaste jag kommit Up in Smoke måste väl vara Rock The Mic Tour 2004 i San Antonio, Texas, med bl.a. Obie Trice, 50, Jay-Z, Sean Paul, Busta Rhymes mfl. Det var jävligt mäktigt. Särskilt med tanke på att Jay-Z "gick i pension" senare det året. Men nu är han tillbaka verkar det som så man får väl ta sig tillbaka över Atlanten och checka honom en gång till. Cuz the show was off the hook.

Tanka Promoes nya skivsläpp!

2006-10-02T19:08:00.000+02:00

Sitter och fetdiggar Promoes nya soloplatta "White Mans Burden". Som vanligt vad gäller Promoes alster är skivan politiskt skarpsint och funky som bara den. Den är jävligt grym helt enkelt och alla med lite självrespekt borde omgående få tag på den på något sätt.

På tal om något helt annat känns det minst sagt olustigt att vi nu har en ny talman i Sveriges riksdag som är god för ett par hundra miljoner kronor, eller mer än alla riksdagsledamöternas samlade förmögenheter. En man av folket sannerligen.

Amerikanskt hyckleri

2006-10-02T10:06:00.000+02:00

Läste idag på granma.cu en anmärkningsvärd notis som kan läsas i sin helhet genom att klicka på rubriken till denna post. Notisen handlade om en uppgörelse som den amerikanska staten gjort med två av de största narkotikatraffikanterna på kontinenten Miguel och Gilberto Rodriguez Orejuela om ett i sammanhanget otroligt lindrigt fängelsestraff på 30 år vardera.

Bröderna har alltså erkänt att de smugglat in över 200 000 kilo kokain värt mer än 2.1 billioner dollar till USA mellan 1990 - 2002. Kokain som huvudsakligen sålts i låginkomstområden i USA och som naturligtvis skördat oräkneliga dödsoffer och omätbart lidande.

Samtidigt sitter 5 kubaner i amerikanska fängelser - kända som "De Fem" - på strafftider tillsammans motsvarande 5 livstider plus 67 år. Deras brott var att som kubanska agenter på amerikansk mark avslöja planer på terroristaktioner i USA och på Kuba genom att infiltrera exilkubanska högerextrema gruperingar i Miami. Med denna information gick de sedermera bl.a. till amerikanska myndigheter. Myndigheternas svar blev skenrättegångar, sedan lås och galler för kubanerna medan terroristerna gick fria.

Sätt detta i sammanhangen, USA:s "Krig mot narkotikan" på kontinenten (läs Colombia) och USA:s "Krig mot terrorismen" så klarnar en tydlig bild fram av det vidriga hycklandet som världens största och värsta skurkstat ideligen svänger sig med.

Första natten på jobbet

2006-09-29T10:32:00.000+02:00

Ikväll ska jag göra mitt första arbetspass i garderoben på Olivers Inn. Glammigt som bara den alltså. Men cashen dom tas. Så vad gör man inte. Hoppas jag får mycket dricks. Trevlig helg på er alla!

Kul film från hektisk valrörelse

2006-09-29T10:24:00.000+02:00

Klicka på rubriken och se hur skräckfyld kampanjdagar i Dalarna kan vara när man hänger med Danne och Björn (Dalarnas ombudsmän under valet). Vi var på väg till ett torgmöte i Mora och jag (alla) var trött som fan. Så Danne och Björn roade sig med att simulera krockar genom att ställa sig på bromsen och skrika medan jag sov. Jag blev lika rädd varje gång. Haha. Mycket roligt hörrni.

Lule Hockey

2006-09-28T21:56:00.000+02:00

Finns det något bättre än att sitta på kvarterskrogen, dricka lite bärs och käka gott när man ser Lule vinna mer 3-2 över Malmö IF? Jag tror inte det. Det vore i så fall möjligen att stå på apberget och skrika medan Luleå slår Malmö If. Grym insats av Hynning med två fett snygga nätningar samt kul att se att Niinimäki kommit igång. Vilket snyggt mål efter friläge som Niinimäki fick till. Grymt kul att han verkar utvecklas till en stabil center. Det behöver vi.

Nytt jobb

2006-09-27T22:08:00.000+02:00

Jag har mest troligt landat ett nytt extrajobb. Det känns riktigt kul faktiskt. Det är inte så lätt att klara sig på CSN allena så det behövs liksom. Ska stå i garderoben fredag och lördag kväll några gånger i månaden på Ollivers här i stan. Får se hur det går. Det är ju alltid fett med lite extra para liksom.

Banbrytande historierön

2006-09-27T21:52:00.000+02:00

Alltså. Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Ni har säkert alla känt så någon gång. Så kände jag idag under en förmiddagsföreläsning på Luleå Tekniska Universitet. Ämnet för dagen var Franska Revolutionen. Ett ämne som förvisso är mycket intressant och viktigt för västerlandets sociala, politiska och idémässiga utveckling. Men visste ni att de där franska revolutionärerna faktiskt implementerade och idkade kommunismen redan under slutet av 1700-talet under Robespierres välfärdsutskotts ledning?

Nej. Jag visste inte heller det. Men det hävdade vår lektor på grundval av att man under skräckväldets dagar bl.a. såg till att förstatliga mark från storgodsen, implementera en planerad ekonomi och frysa prisutvecklingen. Jag menar, räknas det som kommunism var ju Sydkorea under militärjuntan rena drömsamhället för alla världens marxister. Men riktigt så funkar det ju inte.

Naturligtvis var jag tvungen att nämna detta under föreläsningen, men frågan är om det hjälper. Universitetslektorer åtnjuter ju utan tvekan en ganska stor auktoritet och många sväljer det mesta de säger. Det blir ju bara lite krasst läge när det handlar om helt vrickade felaktigheter.

Tack SVT det tog bara sex år

2006-09-24T18:03:00.000+02:00

Äntligen lite sanningar från etablerad media angående situationen i Irak och dess följder. Tack för att ni kopplar den degenererande situationen direkt till amerikanskt agernade. Inte en sekund för tidigt.

För övrigt måste jag säga att jag uppriktigt sagt mår fett illa. Jag får fan till och med spya upp i halsgropen när jag läser Jonas Grafströms blogg där han bl.a. gjort stordådet att efter den moderata valsegern länka till låten "Bush Was Right" http://www.grafstrom.blogspot.com/ från sin blogg. Se först inslaget från SVT som jag länkar till genom att klicka på rubriken till denna post. Surfa sedan in på Jonas blogg (säker på att den inte spökskrivs av John Wolfowitz?) och lyssna på låten som han länkar till. Spara sedan all den producerade spyan som framkallas i en hink och vänta tills dess att vår käre statsminister Fredrik Reinfeldt kommer till stan nästa gång och ge honom att varmt välkomnande.

Att vi har ett regeringsparti nu i vårt land med ett ungdomsförbund som hyser individer som på fullaste alvar spelar denna låt bl.a. utanför sitt moderpartis valstuga helgen innan valet och dansar och jublar till den borde få alla ärliga människor som lade sin röst på moderaterna den 17 september att tänka till en extra gång. Som sagt. Genom hela valrörelsen vägrade moderaterna diskutera sin utrikespolitik. Varför? Därför att den är krigshetsande, ockupationsvurmande och på alla sätt genomvidrig och äcklig. Det är den utrikespolitiken vi har att se fram emot de närmaste 4 åren.

Nu måste jag sluta. Jag mår för illa för att fortsätta skriva.

Göteborg vinner TV-Pucken

2006-09-24T17:58:00.000+02:00

Göteborg har nyss vunnit TV-Pucken efter ett mål bara sekunder in på övertiden mot Skåne. Grymt skönt måste jag säga, med tanke på alternativet.

Hugo Chavez beefar med Bush i FN

2006-09-24T17:44:00.000+02:00

Jag tycker att Chavez verkar vara en grymt skön kille. I onsdags höll han upp Chomkys senaste bok Hegemony or Survival: America's Quest for Global Dominance under sitt tal i FN och manade det amerikanska folket att "läsa boken istället för att se på Stålmannenfilmer" för att lära sig ett och annat om den regim som styr deras land. Innan talet hade Chavez i sann Fidel Castro-anda åkt upp till Harlem för att tala till och träffa folket på gatan.

Under talet i FN-högkvarteret kallade dessutom Chavez Bush för djävulen och utvecklade vidare efter hemkomsten till Venezuela att han kände sig tvungen att tvätta Chomsky-bokens omslag efter att ha låtit den vila på samma podium där Bush tidigare talat. I ett TV-tal i Venezuela för bara någon dag sedan ska Chavez också ha uttryckt en stark oro för att Bush-regimen nu skrivit under hans dödsdom en gång för alla efter den hårda verbala attacken i FN enligt källor i Washington.

Naturligtvis är det så att detta inte direkt är första gången som Chavez kommer med dylika anklagelser mot regimen Bush. Men likafullt verkar han vara en skön kille som inte är rädd för att spotta krigshökarna i ansiktet på bortaplan. Jag hoppas verkligen att vi får se mer av detta i framtiden.